Hejhej!
Nu har vi forflyttat oss till landsbyggden. Har finns internetcafe men aven en tupp som galer i bakgrunden (fast klockan redan ar tio pa morgonen). Vi har akt till Tana Toraja. Ett omrade av flera sma stader som ligger uppe i bergen i Sulawesi. Temperaturen ar typ svensk sommar och vi har hoppat i vara tjocktrojor.
Vi bor pa ett enkelt hotell och vi har en egen liten balkong med utsikt over risfalten och bergen. Imorse vaknade oskar av att alla tuppar borjade gala vid sextiden. Vi bor aven granne med en hogljudd gris. Igar akte vi runt bland bergen pa motorcykel och vi forsokte aven besoka en torajansk begravning ( torajanerna har bott har hur lange som helst, den viktigaste cermonin i en manniskas liv ar begravningen och folk sparar hela livet for att ha rad med en pampig begravning). Torajanerna tror att genom att offra djur sa far man aven med sig djuren i nasta liv. Nar de borjade ta in buffalos (de finaste djur man kan ha) och skrikande grisar som de tankte offra, da flydde jag(Erika), och Oskar sprang efter. Idag ska vi forsoka ta oss ut och vandra eller aka motorcykel, men vadret ser lite orovackande ut. Igar var vi med om annu ett vrida ur kladerna ovader sa vi lite skeptiska.
Hoppas allt ar bra med er!
onsdag 21 juli 2010
fredag 16 juli 2010
Borneo och Java, nu i farg
Hejhej!
Vi befinner oss just nu i staden Yogyakarta pa Java. Igar besokte vi ett buddistiskt tempel i Borobudur fran ar 750-850. Det upptacktes sa sent som pa 1800-talet och da var det helt tackt i vaxtlighet och valdigt nedganget. Imorgon aker vi till Surabaja for att darifran ta flyget till Sulawesi! Vi trodde inte det var mojligt att aka dit men det visade sig vara ratt billigt med flyg (drygt 500 kronor, inte 1500 som det lat som fran borjan). Nu har vi aven planer pa att stanna i Sulawesi tills vi aker hem, hittade ett flyg fran Makassar till Kuala Lumpur for 400-500 kronor, sa det blir billigare an att aka till Bali och sen till Kuala Lumpur aven om vi har en biljett fran Bali. Dessutom racker tiden inte riktigt till annars, men vi far se. Sulawesi nasta i alla fall!
Vi bjuder pa lite bilder som en mittenuppdatering (vi ar ju snart halvvags pa var fantastiska resa). Bilderna ar av blandad kvalite men det beror mest pa att vi inte riktigt kunde titta igenom alla, seg dator. Ar alla utomlands eller borta nu foresten? Vi vill veta vad ni gor =)
Kram!
- Sepilok, som visade sig vara varsta turistfallan men man fick fina bilder pa orangutangerna for de var sa tama
- Sahar jobbigt var det att ta dykcertifikat. Ser ni hur svetten riktigt rinner? Och daligt vader var det ocksa, och trangt.
- Den flytande marknaden i Banjarmasin. Klockan ar typ 6 pa morgonen och det har inte riktigt ljusnat annu. Och vi vet, det sag inte ut som den flytande marknad vi forvantade oss.
- Oskar provar huvudbonad som manniskorna anvande som skydd mot solen pa den flytande marknaden.
- Banjarmasins hus langs floden, de kallar Banjarmasin sydostasiens Venedig. Men jadu.
- Nar vi akte var flodtur blev vi valdigt uppmarksammade. Alla barn som bodde dar sprang efter oss. Hoppade i vattnet och simmade fram till baten for att skaka hand. Vi akte under en bro sa sprang sammanlagt 35 barn upp pa den for att forsoka gora high five, dessa ar nagra av alla barn vi motte.
- En orangutang i underbara Tanjung puting
- Nasaporna var valdigt svarfotade, aven om de var dem vi sag allra mest av i Tanjung puting.
- Gav Boy bananbitar
- Man badar inte i Tanjung puting, detta ar anledningen. Men det har var en valdigt liten krokodil. Bara 2 manader, sa av honom far man nog inte mer an ett nyp i rumpan.
- "Var" klotok, och som ni ser har jag (Erika) lyckats bli riktigt brun pa en manad vid Ekvatorn.
- Borobudur, det var enormt
- En av alla statyer vid templet
Vi befinner oss just nu i staden Yogyakarta pa Java. Igar besokte vi ett buddistiskt tempel i Borobudur fran ar 750-850. Det upptacktes sa sent som pa 1800-talet och da var det helt tackt i vaxtlighet och valdigt nedganget. Imorgon aker vi till Surabaja for att darifran ta flyget till Sulawesi! Vi trodde inte det var mojligt att aka dit men det visade sig vara ratt billigt med flyg (drygt 500 kronor, inte 1500 som det lat som fran borjan). Nu har vi aven planer pa att stanna i Sulawesi tills vi aker hem, hittade ett flyg fran Makassar till Kuala Lumpur for 400-500 kronor, sa det blir billigare an att aka till Bali och sen till Kuala Lumpur aven om vi har en biljett fran Bali. Dessutom racker tiden inte riktigt till annars, men vi far se. Sulawesi nasta i alla fall!
Vi bjuder pa lite bilder som en mittenuppdatering (vi ar ju snart halvvags pa var fantastiska resa). Bilderna ar av blandad kvalite men det beror mest pa att vi inte riktigt kunde titta igenom alla, seg dator. Ar alla utomlands eller borta nu foresten? Vi vill veta vad ni gor =)
Kram!
- Sepilok, som visade sig vara varsta turistfallan men man fick fina bilder pa orangutangerna for de var sa tama
- Sahar jobbigt var det att ta dykcertifikat. Ser ni hur svetten riktigt rinner? Och daligt vader var det ocksa, och trangt.
- Den flytande marknaden i Banjarmasin. Klockan ar typ 6 pa morgonen och det har inte riktigt ljusnat annu. Och vi vet, det sag inte ut som den flytande marknad vi forvantade oss.
- Oskar provar huvudbonad som manniskorna anvande som skydd mot solen pa den flytande marknaden.
- Banjarmasins hus langs floden, de kallar Banjarmasin sydostasiens Venedig. Men jadu.
- Nar vi akte var flodtur blev vi valdigt uppmarksammade. Alla barn som bodde dar sprang efter oss. Hoppade i vattnet och simmade fram till baten for att skaka hand. Vi akte under en bro sa sprang sammanlagt 35 barn upp pa den for att forsoka gora high five, dessa ar nagra av alla barn vi motte.
- En orangutang i underbara Tanjung puting
- Nasaporna var valdigt svarfotade, aven om de var dem vi sag allra mest av i Tanjung puting.
- Gav Boy bananbitar
- Man badar inte i Tanjung puting, detta ar anledningen. Men det har var en valdigt liten krokodil. Bara 2 manader, sa av honom far man nog inte mer an ett nyp i rumpan.
- "Var" klotok, och som ni ser har jag (Erika) lyckats bli riktigt brun pa en manad vid Ekvatorn.
- Borobudur, det var enormt
- En av alla statyer vid templet
tisdag 13 juli 2010
Strandade i Pankalanbun
Hejhej!
Allting ar relativt i det har landet, aven flygen, ibland gar de, ibland gar de inte, och ibland har de en trasig motor, som idag alltsa, sa vi ar fast i den fantastiska metropolen Pankalan bun. Vi tillbringar tiden med det enda som finns att gora har, sitta vid datorn :P. Det tog ca 3 timmar plus en taxifard fram och tillbaka till flygplatsen innan vi lyckats forsta att de alternativ som finns for oss ar att antingen vanta har pa en farja som gar om ett par dar och sen aka farja i 24 timmar ( dar klassindelningen enligt lonelyplanet gar fran fullproppat och ackligt till ackligt och mindre fullproppat), aka 12 timmar tillbaka till Palankaraya och ta flyg darifran, hoppas pa att de lagar motorn inom nan dag (vilket de sa att det hander nog inte pa ett tag), eller ta en buss till en stad som heter Sampit och som inte finns med i var guidebok, det tar 5-6 timmar och darifran flyga till jakarta (for att sedan forsoka ta oss ner till bali eller yogyakarta). Det blev det sista alternativet men det var inte enkelt att hitta, ingen forstar engelska. Men forhoppningsvis ar vi i jakarta imorgon, eller annu battre, bali!
Ha det bast
Skrivet kl 13.37 den 13 juli lokal tid
Allting ar relativt i det har landet, aven flygen, ibland gar de, ibland gar de inte, och ibland har de en trasig motor, som idag alltsa, sa vi ar fast i den fantastiska metropolen Pankalan bun. Vi tillbringar tiden med det enda som finns att gora har, sitta vid datorn :P. Det tog ca 3 timmar plus en taxifard fram och tillbaka till flygplatsen innan vi lyckats forsta att de alternativ som finns for oss ar att antingen vanta har pa en farja som gar om ett par dar och sen aka farja i 24 timmar ( dar klassindelningen enligt lonelyplanet gar fran fullproppat och ackligt till ackligt och mindre fullproppat), aka 12 timmar tillbaka till Palankaraya och ta flyg darifran, hoppas pa att de lagar motorn inom nan dag (vilket de sa att det hander nog inte pa ett tag), eller ta en buss till en stad som heter Sampit och som inte finns med i var guidebok, det tar 5-6 timmar och darifran flyga till jakarta (for att sedan forsoka ta oss ner till bali eller yogyakarta). Det blev det sista alternativet men det var inte enkelt att hitta, ingen forstar engelska. Men forhoppningsvis ar vi i jakarta imorgon, eller annu battre, bali!
Ha det bast
Skrivet kl 13.37 den 13 juli lokal tid
måndag 12 juli 2010
Ah magiska regnskog!
Hej!
Det tog oss tva ruffiga batfarder, en hel dag av flygande (mest vantetid). Och som le grand final, en 17 timmars bussresa som slutade kl tre pa natten, mys! Men vi kom hit, till Tanjung puting national park, tillslut. Och ni ska veta att det var vart hela resan, tva ganger om! Vi skrev lite dagbok nar vi var ute, blir ratt lang lasning :P men vi har mycket fritid just idag innan vi flyger vidare till on java imorgon (hej da borneo, for den har gangen). Och vi har tagit sa mycket fina bilder, men efter att ha kraschat datorn har nar vi forsokte fora over nagra fick vi ge upp efter tva,de tva tog en timma att ladda upp!
Massa kramar
Erika a Oskar
Lite dagbok
Tank att vakna upp till ljudet av gibbonapor och inse att den stora grupp nasapor som liksom dig sjalv har slagit sig till ro for att sova fortfarande finns kvar. Klockan ar lite innan halv sex pa morgonen och det haller langsamt pa att ljusna. Att besoka Tanjung puting maste vara ett av de absolut basta besluten pa den har resan. Igar da vi forst bordade var klotok, en ca tio meter lang bat, och puttrade ivag till nationalparken tog det inte mer an en timme innan vi sag var forsta vilda orangutang gomma sig bland traden. Pa baten finns forutom oss sjalva fyra andra personer, en kock, en guide, en batforare och hans assistent. Den har baten ar varat hem i tre dagar och tva natter och har far vi mat (massor med mat) kaffe och fika. Det kanns som varldens lyxtur.
Men tillbaka till igar. Malet var att komma fram till den forsta matstationen, dar kan orangutanger komma och fa mat som delas ut en gang per dag. Innan vi komit dit hann vi se en till vild orangutang. Val pa matstationen satt vi och ungefar tio andra spanda turister och vantade pa att den forsta orangutangen skulle lockas dit av mjolken som var ditlagd. 20 minuter senare kommer den forsta orangutangen svingandes genom djungeln. Han tittar misstanksamt pa oss, tar en slurk av mjolken med ett standigt vaksamt oga, tar sats och klattrar upp i ett trad for att kunna betrakta oss pa sakert avstand. Lite senare gar han ner igen, tar en slurk och sen snabbt upp i tradet igen. Denna procedur upprepas ett antal ganger innan han med ett sprang forsvinner in i djungeln igen. Vi star kvar och vantar spant, lite beskivet tanker vi 'var det allt?', men efter ett tag hors ett nytt ljud, en till orangutang skymtas. Bakom henne foljer hennes sjuarige unge och pa hennes mage sitter en nastan nyfodd bebis. Hon svingar sig i en stor cirkel runt oss, men det gar ratt snabbt. Dennes storre ungen hamnar efter och ger ifran sig hoga laten av missnoje. Modern tar sig da lugnt och stilla tillbaka till ungen och tillsammans tar det sig trad for trad fram till matplattformen.
Efter att de lamnat platsen kommer ytterligare en orangutanghona med en lite storre unge och en bebis pa cirka ett ar pa magen. Den har honan har en trotsig attaaring att ta hand om som visar tander och skriker nar han inte far mjolken for sig sjalv. Skogsmastaren rycker in med en ny skal mjolk sa modern och ungen slipper dela. Och bebisen da, den har precis borjat prova att stalla sig pa egna ben och likheten mellan den och oss kanns sa otroligt stor. Efter matningen tar vi oss ner till klotoken igen och borjar var solnedgangstur pa jakt efter nasapor, som bara finns har pa borneo. Vid skymmning borjar vi skada dem langs floden, och de ar manga. Dagen har innehallit 11 orangutanger (vi sag ytterligare en vild efter matningen) men sakert 100 nasapor. De ser sa lustiga ut med de stora nasorna och magarna och de ar inte alls lika gracila som orangutangerna. Tillslut stannade vi och baten under det trad som vi ar vid nu och som fram till halv sex i morse var fylld av ett tiotal nasapor som liksom vi fann den har platsen vara en alldelles utmarkt plats att sova till rengskogens alla ljud.
// Erika
Ah detta vildliv! Jag kanner mig overvaldigad. Vi har hunnit se sa manga djur pa bara ett dygn. Imorse tog vi oss vidare till camp leaky. Vi akte ifran den smutsiga floden (fororenad av guldindustrin langre bort) in till en klar fin flod. Det ar sa otroligt vackert har och man ser faglar, makaker och andra djur lite overallt. Val pa camp leaky mots man av en stor orangutanghane som hanger kring kajen for att nalla at sig mat fran forbipasserande. Nagra meter bort en orangutanghona med en tvaarig hona. Hon ger ifran sig hogljudda skrik och plutar med munnen at oss. Inte for att pussas, nej hon hotar, hall dig borta fran mig och min unge. Vi vandrar vidare till campen och tar en tur runt. Runt campet finns tre gibbonapor som blivit halvtama eftersom de far frukt av folk. En av dessa gibbons var har idag, ah sa fin han var! Smidig som tusan med armar lika langa som ben. Jag far aran att ge honom bananer och hans hand tar min, nej detta ar ingen karlekshistoria, men en historia fran en valdigt lycklig Erika.
- Gibbonapan som har fatt namnet boy
// Erika
Askan dundrar utanfor nar vi sitter nyduschade och fracha och dricker te och ater friterade bananer under regnskyddet pa var klotok. Vi kom alldelles nyss fran en andra orangutangmatning. Det finns helt galet manga orangutanger runt Camp Leaky. Nar vi var pa vag till matstationen behovde vi inte ga langre an 50 meter innan vagen blockerades en hona som pysslade om sin bebis.
- Bebisen
Vi kunde komma riktigt nara och insag att hon inte tankta flytta pa sig bara for att vi ville komma forbi. Vi satt dar i nagra minuter och kollde pa den nar ytterligare nagra turister kom gaende. Enligt guiderna var det en semivild hona sa hon skulle verkligen inte skada oss men de sa att hon kunde ta tag i var kamera och vara vaskor om vi kom fornara, och vi har ju sett i sepilok hur det kan ga, sa vi holl oss pa vart avstand. Tillsut tog en av guiderna fram en banan och visade for honan och kastade ner den bredvid stigen. Hon hoppade blixtsnabbt ner, tog upp bananen och atertog sin plats pa stigen innan nagra hade hunnit passera. Guiden fick kasta ytterligare lite frukt langre bort fran stigen for att hon skulle vara borta sa lange att vi hann ta oss forbi.
Nar vi borjade narma oss matstationen dok fler och fler orangutanger upp langs stigen. Tva yngre, ensamma orangutanger hangde i trad och glodde pa oss och tva mammor med sina barn satt och vantade pa maten, varav en av mammorna tydligen gillar att bitas sa henne fick vi springa forbi. Vi motte aven den varldsberomda (Enligt informationsvideon vi sag innan) orangutangen princess, som satt langs stigen med sitt barn pa ryggen. Nar vi kom narmare strackte hon fram handen till folk i var grupp. Hon grabbade tag i min hand och strackte sedan den andra handen efter Erika, sa vi fick ga med henne och hjalpa henne att halla balansen (och lyfta henne, hon var tung...) nar hon traskade fram langs stigen pa sina ben. Att halla en orangutang i handen var en riktigt haftig upplevlse och princess kandes helt otroligt klok nar man sag in i hennes ogan.
Till matningen kom ett tiotal orangutanger varav nagra var nere och drack av mjolken medans andra lekte eller vantade hogt uppe bland tradkronorna. En orangutang trottnade pa att dela och tog hela mjolkbingen med sig upp i ett trad och satt dar och drack. En stor hane dok upp och fick de andra orangutangerna att halla sig pa avstand, forutom en kvinnlig orangutang som med varldens pondus tryckte undan hanen for att ta mjolk at sig och sin unge.
Askan hade mullrat i bakgrunden ett bra tag, och en gang knallat till riktigt ordentligt och fatt orangutangerna att hoppa till, orangutangen som hade snott mjolkbingen spillde ut massor av sin mjolk. Nar matningen borjade ta slut kom aven regnet. Vi fick ga genom en av borneos alla harliga regnskurar (man kan vrida ur kladerna) tillbaka till var klotok dar vi nu ligger pa madrasser och just har hittat en sovplats. Da och da lyser blixtar upp himlen med danande aska som foljd, regnet faller stilla utanfor var skydd och vi kan bara ligga har och mysa med vart te och vara bocker och vanta pa att nasta underbara (och gigantiska) maltid ska serveras och nagan timme.
// Oskar
Det tog oss tva ruffiga batfarder, en hel dag av flygande (mest vantetid). Och som le grand final, en 17 timmars bussresa som slutade kl tre pa natten, mys! Men vi kom hit, till Tanjung puting national park, tillslut. Och ni ska veta att det var vart hela resan, tva ganger om! Vi skrev lite dagbok nar vi var ute, blir ratt lang lasning :P men vi har mycket fritid just idag innan vi flyger vidare till on java imorgon (hej da borneo, for den har gangen). Och vi har tagit sa mycket fina bilder, men efter att ha kraschat datorn har nar vi forsokte fora over nagra fick vi ge upp efter tva,de tva tog en timma att ladda upp!
Massa kramar
Erika a Oskar
Lite dagbok
Tank att vakna upp till ljudet av gibbonapor och inse att den stora grupp nasapor som liksom dig sjalv har slagit sig till ro for att sova fortfarande finns kvar. Klockan ar lite innan halv sex pa morgonen och det haller langsamt pa att ljusna. Att besoka Tanjung puting maste vara ett av de absolut basta besluten pa den har resan. Igar da vi forst bordade var klotok, en ca tio meter lang bat, och puttrade ivag till nationalparken tog det inte mer an en timme innan vi sag var forsta vilda orangutang gomma sig bland traden. Pa baten finns forutom oss sjalva fyra andra personer, en kock, en guide, en batforare och hans assistent. Den har baten ar varat hem i tre dagar och tva natter och har far vi mat (massor med mat) kaffe och fika. Det kanns som varldens lyxtur.
Men tillbaka till igar. Malet var att komma fram till den forsta matstationen, dar kan orangutanger komma och fa mat som delas ut en gang per dag. Innan vi komit dit hann vi se en till vild orangutang. Val pa matstationen satt vi och ungefar tio andra spanda turister och vantade pa att den forsta orangutangen skulle lockas dit av mjolken som var ditlagd. 20 minuter senare kommer den forsta orangutangen svingandes genom djungeln. Han tittar misstanksamt pa oss, tar en slurk av mjolken med ett standigt vaksamt oga, tar sats och klattrar upp i ett trad for att kunna betrakta oss pa sakert avstand. Lite senare gar han ner igen, tar en slurk och sen snabbt upp i tradet igen. Denna procedur upprepas ett antal ganger innan han med ett sprang forsvinner in i djungeln igen. Vi star kvar och vantar spant, lite beskivet tanker vi 'var det allt?', men efter ett tag hors ett nytt ljud, en till orangutang skymtas. Bakom henne foljer hennes sjuarige unge och pa hennes mage sitter en nastan nyfodd bebis. Hon svingar sig i en stor cirkel runt oss, men det gar ratt snabbt. Dennes storre ungen hamnar efter och ger ifran sig hoga laten av missnoje. Modern tar sig da lugnt och stilla tillbaka till ungen och tillsammans tar det sig trad for trad fram till matplattformen.
Efter att de lamnat platsen kommer ytterligare en orangutanghona med en lite storre unge och en bebis pa cirka ett ar pa magen. Den har honan har en trotsig attaaring att ta hand om som visar tander och skriker nar han inte far mjolken for sig sjalv. Skogsmastaren rycker in med en ny skal mjolk sa modern och ungen slipper dela. Och bebisen da, den har precis borjat prova att stalla sig pa egna ben och likheten mellan den och oss kanns sa otroligt stor. Efter matningen tar vi oss ner till klotoken igen och borjar var solnedgangstur pa jakt efter nasapor, som bara finns har pa borneo. Vid skymmning borjar vi skada dem langs floden, och de ar manga. Dagen har innehallit 11 orangutanger (vi sag ytterligare en vild efter matningen) men sakert 100 nasapor. De ser sa lustiga ut med de stora nasorna och magarna och de ar inte alls lika gracila som orangutangerna. Tillslut stannade vi och baten under det trad som vi ar vid nu och som fram till halv sex i morse var fylld av ett tiotal nasapor som liksom vi fann den har platsen vara en alldelles utmarkt plats att sova till rengskogens alla ljud.
// Erika
Ah detta vildliv! Jag kanner mig overvaldigad. Vi har hunnit se sa manga djur pa bara ett dygn. Imorse tog vi oss vidare till camp leaky. Vi akte ifran den smutsiga floden (fororenad av guldindustrin langre bort) in till en klar fin flod. Det ar sa otroligt vackert har och man ser faglar, makaker och andra djur lite overallt. Val pa camp leaky mots man av en stor orangutanghane som hanger kring kajen for att nalla at sig mat fran forbipasserande. Nagra meter bort en orangutanghona med en tvaarig hona. Hon ger ifran sig hogljudda skrik och plutar med munnen at oss. Inte for att pussas, nej hon hotar, hall dig borta fran mig och min unge. Vi vandrar vidare till campen och tar en tur runt. Runt campet finns tre gibbonapor som blivit halvtama eftersom de far frukt av folk. En av dessa gibbons var har idag, ah sa fin han var! Smidig som tusan med armar lika langa som ben. Jag far aran att ge honom bananer och hans hand tar min, nej detta ar ingen karlekshistoria, men en historia fran en valdigt lycklig Erika.
- Gibbonapan som har fatt namnet boy
// Erika
Askan dundrar utanfor nar vi sitter nyduschade och fracha och dricker te och ater friterade bananer under regnskyddet pa var klotok. Vi kom alldelles nyss fran en andra orangutangmatning. Det finns helt galet manga orangutanger runt Camp Leaky. Nar vi var pa vag till matstationen behovde vi inte ga langre an 50 meter innan vagen blockerades en hona som pysslade om sin bebis.
- Bebisen
Vi kunde komma riktigt nara och insag att hon inte tankta flytta pa sig bara for att vi ville komma forbi. Vi satt dar i nagra minuter och kollde pa den nar ytterligare nagra turister kom gaende. Enligt guiderna var det en semivild hona sa hon skulle verkligen inte skada oss men de sa att hon kunde ta tag i var kamera och vara vaskor om vi kom fornara, och vi har ju sett i sepilok hur det kan ga, sa vi holl oss pa vart avstand. Tillsut tog en av guiderna fram en banan och visade for honan och kastade ner den bredvid stigen. Hon hoppade blixtsnabbt ner, tog upp bananen och atertog sin plats pa stigen innan nagra hade hunnit passera. Guiden fick kasta ytterligare lite frukt langre bort fran stigen for att hon skulle vara borta sa lange att vi hann ta oss forbi.
Nar vi borjade narma oss matstationen dok fler och fler orangutanger upp langs stigen. Tva yngre, ensamma orangutanger hangde i trad och glodde pa oss och tva mammor med sina barn satt och vantade pa maten, varav en av mammorna tydligen gillar att bitas sa henne fick vi springa forbi. Vi motte aven den varldsberomda (Enligt informationsvideon vi sag innan) orangutangen princess, som satt langs stigen med sitt barn pa ryggen. Nar vi kom narmare strackte hon fram handen till folk i var grupp. Hon grabbade tag i min hand och strackte sedan den andra handen efter Erika, sa vi fick ga med henne och hjalpa henne att halla balansen (och lyfta henne, hon var tung...) nar hon traskade fram langs stigen pa sina ben. Att halla en orangutang i handen var en riktigt haftig upplevlse och princess kandes helt otroligt klok nar man sag in i hennes ogan.
Till matningen kom ett tiotal orangutanger varav nagra var nere och drack av mjolken medans andra lekte eller vantade hogt uppe bland tradkronorna. En orangutang trottnade pa att dela och tog hela mjolkbingen med sig upp i ett trad och satt dar och drack. En stor hane dok upp och fick de andra orangutangerna att halla sig pa avstand, forutom en kvinnlig orangutang som med varldens pondus tryckte undan hanen for att ta mjolk at sig och sin unge.
Askan hade mullrat i bakgrunden ett bra tag, och en gang knallat till riktigt ordentligt och fatt orangutangerna att hoppa till, orangutangen som hade snott mjolkbingen spillde ut massor av sin mjolk. Nar matningen borjade ta slut kom aven regnet. Vi fick ga genom en av borneos alla harliga regnskurar (man kan vrida ur kladerna) tillbaka till var klotok dar vi nu ligger pa madrasser och just har hittat en sovplats. Da och da lyser blixtar upp himlen med danande aska som foljd, regnet faller stilla utanfor var skydd och vi kan bara ligga har och mysa med vart te och vara bocker och vanta pa att nasta underbara (och gigantiska) maltid ska serveras och nagan timme.
// Oskar
onsdag 7 juli 2010
Pa andra sidan ekvatorn
Hejhej!
En del saker har hant sen sist. Vi har tagit dykcert! Och saklart dykt vid sipadan bland hajar, havsskoldpaddor och lodrata vaggar med fargglada koraller. Det var ganska storslaget, men tyvarr var det varldens osregn sa vattnet blev lite grumligt. Vi dok bland annat ner till en grotta som heter turtle cave som ligger pa 15-17 meters djup och den har fatt sitt namn for att skoldpaddorna simmar in i den och inte hittar ut igen. Om man har ett certifikat for att fa dyka i grottor kan man dyka in i den, det finns tydligen massa skoldpaddsskelett dar. Vi nojde oss med att dyka in litegrann bara, men det var ratt laskigt. Det var ett otroligt kompakt morker nastan pa en gang.
I forrgar sa akte vi ivag fran Semporna for att forsoka ta oss over gransen till indonesien. Tva valdigt skumpiga batfarder tog det och en hel dag. Nar vi kommit over gransen stod en massa poliser och kollade alla ens piller (det vi har ar malariatabletter och lite ipren) men de ar valdigt noga. Pa vagen motte vi en irlandare som har rest i massa manader, bland annat i afrika i 7 manader, dar hann han bli ranad tva ganger och sa fick han malaria, sa ni ska vara glada att vi ar sa snalla och duktiga och haller oss till sakra lander!
Vart forsta stopp i indonesien blev den valdigt trista staden Tarakan och igar sa akte vi flyg till Banjarmasin dar vi ar nu! Nar vi sprang och letade hotell igarkvall var alla fulla for att de har lov i tva veckor har nu sa kom en man fram till oss. Han har en halv sida i var lonelyplanetbok och ar guide i Banjarmasin och har varit det i 30 ar. Alla som kommer hit sager att han bara kommer upp till en fran ingenstans, och klappar en pa axeln, och de hade ratt. Han har guidat oss runt idag. Vi gick upp kl 5 pa morgonen och akte bat ut till en flytande marknad, massa batar som saljer gronsaker och frukt. Efter det akte vi till en o som heter Monkey island! Den ar full av langsvansade makaker! Vi gick runt dar och matade aporna med jordnotter, en hoppade upp pa oskar. I eftermiddag ska vi ut med honom igen och aka langst floden, det ar verkligen jattespannande, man kommer lokalbefolkningen valdigt nara.
Imorgon ska vi aka en 17 timmars buss till Pankalanbun och darifran ska vi ta oss ut till nationalparken Tanjung puting och leta orangutanger! Vi vet inte hur mycket internet vi har har och inga av vara mobiler funkar har men vi ska forsoka kopa en billig mobil!
Hur ar det med er?
Blev det nat dyk i malta foresten?
Kram!
En del saker har hant sen sist. Vi har tagit dykcert! Och saklart dykt vid sipadan bland hajar, havsskoldpaddor och lodrata vaggar med fargglada koraller. Det var ganska storslaget, men tyvarr var det varldens osregn sa vattnet blev lite grumligt. Vi dok bland annat ner till en grotta som heter turtle cave som ligger pa 15-17 meters djup och den har fatt sitt namn for att skoldpaddorna simmar in i den och inte hittar ut igen. Om man har ett certifikat for att fa dyka i grottor kan man dyka in i den, det finns tydligen massa skoldpaddsskelett dar. Vi nojde oss med att dyka in litegrann bara, men det var ratt laskigt. Det var ett otroligt kompakt morker nastan pa en gang.
I forrgar sa akte vi ivag fran Semporna for att forsoka ta oss over gransen till indonesien. Tva valdigt skumpiga batfarder tog det och en hel dag. Nar vi kommit over gransen stod en massa poliser och kollade alla ens piller (det vi har ar malariatabletter och lite ipren) men de ar valdigt noga. Pa vagen motte vi en irlandare som har rest i massa manader, bland annat i afrika i 7 manader, dar hann han bli ranad tva ganger och sa fick han malaria, sa ni ska vara glada att vi ar sa snalla och duktiga och haller oss till sakra lander!
Vart forsta stopp i indonesien blev den valdigt trista staden Tarakan och igar sa akte vi flyg till Banjarmasin dar vi ar nu! Nar vi sprang och letade hotell igarkvall var alla fulla for att de har lov i tva veckor har nu sa kom en man fram till oss. Han har en halv sida i var lonelyplanetbok och ar guide i Banjarmasin och har varit det i 30 ar. Alla som kommer hit sager att han bara kommer upp till en fran ingenstans, och klappar en pa axeln, och de hade ratt. Han har guidat oss runt idag. Vi gick upp kl 5 pa morgonen och akte bat ut till en flytande marknad, massa batar som saljer gronsaker och frukt. Efter det akte vi till en o som heter Monkey island! Den ar full av langsvansade makaker! Vi gick runt dar och matade aporna med jordnotter, en hoppade upp pa oskar. I eftermiddag ska vi ut med honom igen och aka langst floden, det ar verkligen jattespannande, man kommer lokalbefolkningen valdigt nara.
Imorgon ska vi aka en 17 timmars buss till Pankalanbun och darifran ska vi ta oss ut till nationalparken Tanjung puting och leta orangutanger! Vi vet inte hur mycket internet vi har har och inga av vara mobiler funkar har men vi ska forsoka kopa en billig mobil!
Hur ar det med er?
Blev det nat dyk i malta foresten?
Kram!
fredag 2 juli 2010
Bland orangutanger och makaker till koraller och clownfiskar
Hej hej!
Nu har vi varit tre dagar i den otroligt trakiga staden Semporna. Vi akte ivag fran Sepilok efter att ha gatt in i rehabiliteringscentret och det lilla naturreservat som finns dar, dar bor ganska manga orangutanger som blivit raddade fran avvarkningarna av regnskog. En av dem, en ganska ung hane var ratt busig och jagade alla och ville sno vaskan, han fick tag pa en tjejs vaska och tog med den ut i djungeln, skakade ut alla hennes grejor over skogen, och avslutade med att kaka upp hennes solkram, det ni! Sen borjade han jaga oss och vi var lite radda for att han skulle ta kameran sa vi sprang. Han ar jatteliten, men JATTESTARK, som alla orangutanger. Vi sag pa matningen, det ar nagra plattformer dar de lagger frukt tva ganger om dagen for att forsoka locka ut orangutangerna ur skogen, tva kom! Och jattemanga makaker! Sma makaker med ungar ocksa som snodde frukt, Erika dog lite.
Efter att ha varit i Mulu nationalpark dock sa var den lilla skog de hade ganska mesig och det var valdigt mycket folk pa valdigt fa orangutanger sa det kandes liksom inte akta, tyvarr, och synd om aporna, jattemycket folk kommer och stirrar pa dem flera ganger per dag... Vi hoppas komma ner till Tanjung puting nationalpark om ett par veckor och det blir nog en helt annan upplevelse.
Efter detta akte vi alltsa vidare till Semporna i fem timmar. Tals att tillagga, fran kota kinabalu till semporna ar 11 timmars bussfard, 9 timmar av det, mil efter mil efter mil ar palmplantage, sa otroligt sorligt att se, och det ar mycket varre an vi nagonsin kunde ana... Dessutom forsoker de saga att palmplantage ar bra som biobransle, vilket ar bade felaktigt, och dessutom sa kompenserar inte ett eventuellt branselanvandande i bilar det koldioxidbidrag som skapas av regnskogsavverkningen. (Lonelyplanet ar var guru)
Aja! Semporna!! Trakig stad som sagt, men vet ni vad? Idag har vi dykt for forsta gangen i vara liv! Vi borjade med var open water diver course igar med en hel dag teori och sen ett prov, jattesegt och ratt trakigt. Men idag sa fick vi aka ut pa riktigt! Tva riktiga dyk har vi fatt gora och det ar fantastiskt! Det ar jattefint vatten och vi har sett sa mycket fina fiskar! Och da har vi inte ens varit ute pa sipadan annu, som tydligen ar storslaget sa vi vantar med spanning (om tva dagar ar det var tur att forsta varfor det ar sa haftigt). Imorgon avslutar vi var kurs och blir open water divers, det betyder att vi far dyka ner till 18 meters djup sjalva (men man maste alltid vara tva nar man dyker), men man far alltsa dyka utan instruktor. Foresten, var dykinstruktor ar svensk! Haha. Det ar ratt nice faktiskt. Vi har foresten traffat pa en hel del svenskar har, bade barnfamiljer och andra backpackers. Oskar tror att det ar for att vi inte ar med i fotbolls vm, de kollar ledset pa honom sa fort han sager att han ar fran sverige, haha.
Hur ar allt med er?
Kram!
Skrivet 2 juli kl 19.39
Nu har vi varit tre dagar i den otroligt trakiga staden Semporna. Vi akte ivag fran Sepilok efter att ha gatt in i rehabiliteringscentret och det lilla naturreservat som finns dar, dar bor ganska manga orangutanger som blivit raddade fran avvarkningarna av regnskog. En av dem, en ganska ung hane var ratt busig och jagade alla och ville sno vaskan, han fick tag pa en tjejs vaska och tog med den ut i djungeln, skakade ut alla hennes grejor over skogen, och avslutade med att kaka upp hennes solkram, det ni! Sen borjade han jaga oss och vi var lite radda for att han skulle ta kameran sa vi sprang. Han ar jatteliten, men JATTESTARK, som alla orangutanger. Vi sag pa matningen, det ar nagra plattformer dar de lagger frukt tva ganger om dagen for att forsoka locka ut orangutangerna ur skogen, tva kom! Och jattemanga makaker! Sma makaker med ungar ocksa som snodde frukt, Erika dog lite.
Efter att ha varit i Mulu nationalpark dock sa var den lilla skog de hade ganska mesig och det var valdigt mycket folk pa valdigt fa orangutanger sa det kandes liksom inte akta, tyvarr, och synd om aporna, jattemycket folk kommer och stirrar pa dem flera ganger per dag... Vi hoppas komma ner till Tanjung puting nationalpark om ett par veckor och det blir nog en helt annan upplevelse.
Efter detta akte vi alltsa vidare till Semporna i fem timmar. Tals att tillagga, fran kota kinabalu till semporna ar 11 timmars bussfard, 9 timmar av det, mil efter mil efter mil ar palmplantage, sa otroligt sorligt att se, och det ar mycket varre an vi nagonsin kunde ana... Dessutom forsoker de saga att palmplantage ar bra som biobransle, vilket ar bade felaktigt, och dessutom sa kompenserar inte ett eventuellt branselanvandande i bilar det koldioxidbidrag som skapas av regnskogsavverkningen. (Lonelyplanet ar var guru)
Aja! Semporna!! Trakig stad som sagt, men vet ni vad? Idag har vi dykt for forsta gangen i vara liv! Vi borjade med var open water diver course igar med en hel dag teori och sen ett prov, jattesegt och ratt trakigt. Men idag sa fick vi aka ut pa riktigt! Tva riktiga dyk har vi fatt gora och det ar fantastiskt! Det ar jattefint vatten och vi har sett sa mycket fina fiskar! Och da har vi inte ens varit ute pa sipadan annu, som tydligen ar storslaget sa vi vantar med spanning (om tva dagar ar det var tur att forsta varfor det ar sa haftigt). Imorgon avslutar vi var kurs och blir open water divers, det betyder att vi far dyka ner till 18 meters djup sjalva (men man maste alltid vara tva nar man dyker), men man far alltsa dyka utan instruktor. Foresten, var dykinstruktor ar svensk! Haha. Det ar ratt nice faktiskt. Vi har foresten traffat pa en hel del svenskar har, bade barnfamiljer och andra backpackers. Oskar tror att det ar for att vi inte ar med i fotbolls vm, de kollar ledset pa honom sa fort han sager att han ar fran sverige, haha.
Hur ar allt med er?
Kram!
Skrivet 2 juli kl 19.39
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)