Hej!
Idag klockan 17.40 lokal tid sa aker vi hem igen (Kuala lumpur ar 6 timmar fore Sverige). Resan kommer ta ca 27 timmar med all vantetid och inkludera 3 olika flyg sa vi ser fram emot det ;P. Om ingenting gar fel sa ar vi pa arlanda imorgon kl 15.00 (Sverigetid). Ska bli ratt kul a komma hem ioffs aven om vi varit lite sankta de senaste dagarna.
Sa vi ses snart!
Skrivet 18 Augusti kl 10.19 lokal tid
Ps. Vi har bada forlorat vara mobiler under den har resan (Oskars forsvann under en bussresa), min gick sonder vecka tva pa den har resan. Sa om det ar nagon som forsokt sms:a eller nat sa ar det darfor vi inte svarat. Vi ska pa mobiljakt nar vi kommer hem :P
onsdag 18 augusti 2010
måndag 16 augusti 2010
Apkarlek
Ville bara visa var vi var igar. Det var ett ratt underbart stalle.
Skrivet 16/8 kl 10.29 Kuala Lumpur
Skrivet 16/8 kl 10.29 Kuala Lumpur
onsdag 11 augusti 2010
Vulkanuppdatering
Har nu bestigit vulkanen som pyste ut svavel, luktade helt galet mycket ruttet agg. Men det var haftigt!
tisdag 10 augusti 2010
Bunaken islands
Hejhej!
Nu ar vi ater tillbaka i Manado efter fyra dagar pa Bunaken. Vi bodde i ett rum som kostade ca 100 kronor per person och natt inklusive frukost lunch och middag, precis vid stranden, med ons basta snorkling precis utanfor. I och for sig ar typ alla stallen man bor pa har ungefar sa billigt. Ratt najs va. Vi gjorde tva dyk och vid det andra dyket sag vi en napoleonfisk som var mer an en meter lang, en haj, tva sma gula rockor med bla prickar over sig, lejonfiskar, trigger-fiskar (vet inte vad de heter pa svenska), muranor, en skoldpadda och sjalvklart en massa annan fisk. Pa alla stallen vi dykt hittills har vi dykt vid korallvaggar som for det mesta stupar hundra meter ner eller mer. Det ar sa otroligt haftigt! Men som sagt bara snorklingen var nog, och du kunde snorkla langs korallstupet ocksa.
Pa on finns inte sa mycket att gora mer an att lasa bocker, snorkla och dyka sa det blir en massa diskussioner vid matbordet med andra turister. (detta har varit fallet pa alla stallen sedan vi antrade togeans och framat). Man marker att manniskor fran andra lander har helt andra ideer an vad vi har. Igar satt vi och pratade med en grupp hollandare som har en valdigt skum syn pa droger (vilket man kan forsta med tanke pa deras drogpolitik). Men aven om prostitution (vilket ocksa ar lagligt i holland, bade att kopa och att salja). En av hollandarna sa att det var bra med prostitution for det gjorde att det fanns farre valdtacksman i holland, for de kunde ju ga till en prostituerad istallet. Han var biologilarare pa universitetet och borjade aven prata om att kvinnor och man ar biologiskt olika och att det ar synd om barnen pa grundskolan som nastan bara har kvinnliga larare eftersom alla pojkar behover en manlig forebild annars sa gar det daligt for dem (detta sa han ocksa med ett avslut pa att han last att det fanns vetenskaplig grund for det).
Vi har aven langs vagen manga ganger rort upp kanslor hos folk sa fort vi sager att vi ar vegetarianer (for det mesta vill de ha diskussioner om vad vi tanker gora om vi far barn (att ingen av oss vill ha barn pa manga ar verkar inte riktigt spela nagon roll). Alla fransman man traffar ar valdigt kansliga for diskussioner kring vaccin (de blev tydligen ratt mycket debatt kring svininfluensavaccinet i frankrike). Tyskar ar generellt trotta pa deras politik och man inser ocksa hur stor skillnad det ar for folk var ifran tyskland de kommer (aven om vast och ost inte langre existerar sa gor det det i folks huvuden), barnomsorg, dagis ar mycket vanligare i fore detta ost an vast och fler generationer kvinnor har hunnit jobba an i vast. De flesta man traffar tycker sverige later som ett dromland men det faktum att vi inte pratar med varandra pa bussar skakade manga (-Men, men sager ni inte ens, vilket vackert vader det ar idag, eller... hej till folk?). Tva fransman vi traffade kunde bara inte slappa det, sa hon gav oss franska kyssar innan vi skiljdes at bara for att hon visste att man inte ar sa nargangen i sverige =P
Idag aker vi till Tomohon dar vi ska forsoka bestiga en vulkan. Men den ar aktiv och hade sina tva senaste utbrott med tio ars mellanrum ca 1990 och 2000 sa de tror att den far ett utbrott snart darav hoga svavelhalter vilket gor att man inte kan bestiga den hela vagen. Men vi har mott massa manniskor pa bunaken och innan som sa att det var otroligt vackert. Man gar upp till soluppgangen. Men vi far se. Men vi har bokat ett hotell som ligger precis vid foten av vulkanen, sa vi far i alla fall se den.
Pa torsdag flyger vi ner till Makassar och pa fredag gar varat flyg fran makassar till kuala lumpur. Sedan har vi ca 4 dagar i KL innan vi flyger hem. Deppigt. Men vi saknar maten och er.
Hoppas allt ar bra!
Nu ar vi ater tillbaka i Manado efter fyra dagar pa Bunaken. Vi bodde i ett rum som kostade ca 100 kronor per person och natt inklusive frukost lunch och middag, precis vid stranden, med ons basta snorkling precis utanfor. I och for sig ar typ alla stallen man bor pa har ungefar sa billigt. Ratt najs va. Vi gjorde tva dyk och vid det andra dyket sag vi en napoleonfisk som var mer an en meter lang, en haj, tva sma gula rockor med bla prickar over sig, lejonfiskar, trigger-fiskar (vet inte vad de heter pa svenska), muranor, en skoldpadda och sjalvklart en massa annan fisk. Pa alla stallen vi dykt hittills har vi dykt vid korallvaggar som for det mesta stupar hundra meter ner eller mer. Det ar sa otroligt haftigt! Men som sagt bara snorklingen var nog, och du kunde snorkla langs korallstupet ocksa.
Pa on finns inte sa mycket att gora mer an att lasa bocker, snorkla och dyka sa det blir en massa diskussioner vid matbordet med andra turister. (detta har varit fallet pa alla stallen sedan vi antrade togeans och framat). Man marker att manniskor fran andra lander har helt andra ideer an vad vi har. Igar satt vi och pratade med en grupp hollandare som har en valdigt skum syn pa droger (vilket man kan forsta med tanke pa deras drogpolitik). Men aven om prostitution (vilket ocksa ar lagligt i holland, bade att kopa och att salja). En av hollandarna sa att det var bra med prostitution for det gjorde att det fanns farre valdtacksman i holland, for de kunde ju ga till en prostituerad istallet. Han var biologilarare pa universitetet och borjade aven prata om att kvinnor och man ar biologiskt olika och att det ar synd om barnen pa grundskolan som nastan bara har kvinnliga larare eftersom alla pojkar behover en manlig forebild annars sa gar det daligt for dem (detta sa han ocksa med ett avslut pa att han last att det fanns vetenskaplig grund for det).
Vi har aven langs vagen manga ganger rort upp kanslor hos folk sa fort vi sager att vi ar vegetarianer (for det mesta vill de ha diskussioner om vad vi tanker gora om vi far barn (att ingen av oss vill ha barn pa manga ar verkar inte riktigt spela nagon roll). Alla fransman man traffar ar valdigt kansliga for diskussioner kring vaccin (de blev tydligen ratt mycket debatt kring svininfluensavaccinet i frankrike). Tyskar ar generellt trotta pa deras politik och man inser ocksa hur stor skillnad det ar for folk var ifran tyskland de kommer (aven om vast och ost inte langre existerar sa gor det det i folks huvuden), barnomsorg, dagis ar mycket vanligare i fore detta ost an vast och fler generationer kvinnor har hunnit jobba an i vast. De flesta man traffar tycker sverige later som ett dromland men det faktum att vi inte pratar med varandra pa bussar skakade manga (-Men, men sager ni inte ens, vilket vackert vader det ar idag, eller... hej till folk?). Tva fransman vi traffade kunde bara inte slappa det, sa hon gav oss franska kyssar innan vi skiljdes at bara for att hon visste att man inte ar sa nargangen i sverige =P
Idag aker vi till Tomohon dar vi ska forsoka bestiga en vulkan. Men den ar aktiv och hade sina tva senaste utbrott med tio ars mellanrum ca 1990 och 2000 sa de tror att den far ett utbrott snart darav hoga svavelhalter vilket gor att man inte kan bestiga den hela vagen. Men vi har mott massa manniskor pa bunaken och innan som sa att det var otroligt vackert. Man gar upp till soluppgangen. Men vi far se. Men vi har bokat ett hotell som ligger precis vid foten av vulkanen, sa vi far i alla fall se den.
Pa torsdag flyger vi ner till Makassar och pa fredag gar varat flyg fran makassar till kuala lumpur. Sedan har vi ca 4 dagar i KL innan vi flyger hem. Deppigt. Men vi saknar maten och er.
Hoppas allt ar bra!
torsdag 5 augusti 2010
Sulawesi i bilder
Hej a hopp!
Nu har vi besokt annu en nationalpark och letat dvargapor (trasier) och svarta makaker. Nagon beskrev jakten pa dvargaporna som rena rama paparazzijakten och det var lite sa, sarskilt eftersom de ar sa valdigt sma sa kanner man sig lite val patrangande nar man kommer dar och trycker upp en kamera i deras hem. Makakerna daremot brydde sig inte ett skvatt om oss, annars kan vissa makaker vara ratt sa agressiva men har kunde man ga ratt in i flocken och paborja jakten pa det perfekta fotografiet, nagot som visade sig ratt omojligt da de sprang runt som tokar och det var morkt (vi borjade var vandring kl 5 pa morgonen). Imorgon aker vi ut till Bunaken och ar antagligen dar till tisdag. Vi vet inte hur det ser ut med internet och sa dar ute sa bli inte oroliga om vi forsvinner lite =). Har kommer lite bilder i alla fall.
Kram!
- De klassiska Torajanska husen. Ju fler buffalohorn pa huset, desto rikare ar den som bor i huset.
- Vart lilla paradis pa on Bomba, Togean islands
- Utsikten fran var strand pa on Malenge, Togean islands
- En av de fem traisers som bodde i tradet vi besokte
- Denna nashornsfagel som vi har jagat hela resan men hittills bara sett flygandes pa avstand lyckades vara fantastiska guider hitta. Antligen! Detta ar en hane som sitter ca 10 meter upp i ett trad och matar honan som ar gomd i tradet (och har ungar). Jattestora ar dem. Och otroligt vackra.
- Lite storre och blekare apor. Och ett stort trad.
- Svart makak ater frukt
- Lokaltrafik a la Sulawesi
Nu har vi besokt annu en nationalpark och letat dvargapor (trasier) och svarta makaker. Nagon beskrev jakten pa dvargaporna som rena rama paparazzijakten och det var lite sa, sarskilt eftersom de ar sa valdigt sma sa kanner man sig lite val patrangande nar man kommer dar och trycker upp en kamera i deras hem. Makakerna daremot brydde sig inte ett skvatt om oss, annars kan vissa makaker vara ratt sa agressiva men har kunde man ga ratt in i flocken och paborja jakten pa det perfekta fotografiet, nagot som visade sig ratt omojligt da de sprang runt som tokar och det var morkt (vi borjade var vandring kl 5 pa morgonen). Imorgon aker vi ut till Bunaken och ar antagligen dar till tisdag. Vi vet inte hur det ser ut med internet och sa dar ute sa bli inte oroliga om vi forsvinner lite =). Har kommer lite bilder i alla fall.
Kram!
- De klassiska Torajanska husen. Ju fler buffalohorn pa huset, desto rikare ar den som bor i huset.
- Vart lilla paradis pa on Bomba, Togean islands
- Utsikten fran var strand pa on Malenge, Togean islands
- En av de fem traisers som bodde i tradet vi besokte
- Denna nashornsfagel som vi har jagat hela resan men hittills bara sett flygandes pa avstand lyckades vara fantastiska guider hitta. Antligen! Detta ar en hane som sitter ca 10 meter upp i ett trad och matar honan som ar gomd i tradet (och har ungar). Jattestora ar dem. Och otroligt vackra.
- Lite storre och blekare apor. Och ett stort trad.
- Svart makak ater frukt
- Lokaltrafik a la Sulawesi
tisdag 3 augusti 2010
Togean islands - en isolerad varld
Hejhej!
Nu var det valdigt lange sen vi skrev nagot sist. Efter tana toraja tog vi oss vidare till Poso (mysig 15 timmars buss utan air con pa smala ibland obefintliga vagar, inget for den kansliga).Efter poso ytterligare 5 timmar till Ampana dar vi var installda pa att vanta i tva dagar pa nasta farja som skulle ta oss till Togean islands och var bokade bungalow nara staden Bomba. Val dar hade vi tankt att aka in till staden och tex skriva ett inlagg har men nar vi kommit fram till var bungalow for natten borjar nagon ropa pa Oskar. Hon fragar om vi ar vanner med en person. Oskar sager nej och da fragar hon om han mojligtvis inte heter Oskar. Kvinnan visade sig vara agaren till Island retreat (googla det sa ser ni hur fint det var dar) och hon fixade snabbt upp oss till en ocean front bungalow till rabbaterat pris for fattiga studenter plus att hon skjutsade ut oss till on (det tar 3 timmar med bat) gratis. Vi hade alltsa inte tid att aka in och skriva nagra rader utan direkt ut pa baten och ivag, til oarna utan vare sig internet eller mobilkontakt.
Val ute pa on blev vi allmant skramda av tva amerikaner som bott dar i sex dagar. Har fanns rattor, kackerlackor, jattespindlar. Som om inte det var nog sa hade en orm ramlat ner pa matbordet for tva veckor tidigare. Och tva mandader tidigare hade de hittat en fem meter lang pytonorm som vid det laget atit upp 12 av resortens 15 katter. Ormen hade blivit girig och gett sig pa en av hundarna, som protesterade hejvilt. De lyckades fanga den och doda den och vi fick se det underbara bildbeviset, och man kunde se katterna i ormen (som stora bullar langst kroppen). Inte varldens valkomnande for oss kanske....
Men vi sag inga ormar, inga rattor (dock fick en av turisterna dar sin snorkel sonderbiten, en annan sin ryggsack). Men en hel del insekter. Men som sagt, Togean islands ar ett stort komplex med oar som ar tjocka av djungel med sandvita strander. Sa man kan ju forsta att det finns en del djur dar.
Island retreat var jattemysigt. Det kandes lite som att vara pa kollo. Man ater fruktost tillsammmans, sen lunch och middag. Och vi satt och pratade med folk fran alla mojliga nationaliteter hela dagarna (dock mest fransman och tyskar). Vi hann aven med ett dyk och typ den basta snorklingen vi nagonsin gjort. Efter fyra dagar ville vi vidare sa vi delade en liten trang fiskebat med ett tyskt par och akte ytterligare 8 timmar till on Malenge. Malenge var nagot mer basic an island retreat (och maten mycket samre). Nar vi kom dit var det endast ett annat par dar. Vi tillbringade ytterligare fyra dagar dar, med en hel del snorkling. Vi vagade oss aven ut i djungeln, det blev en valdigt halkig trek till en fladdermusgrotta, den stank helt galet mycket och vissa av fladdermossen inne i den var gigantiska. Huh.
Igar lamnade vi on och pa vagen till farjan mot Gorontalo sag vi delfiner!! Sa den har natten har vi tillbringat pa taket av en farja sovandes pa en tunn portabel madrass. Vi ska forsoka ta oss ivag till Manado idag. Sen finns det tva alternativ. Antingen aker vi till Bunaken for ett dyk till och lite mer sol och bad. Eller till ett naturreservat som ska ha dvargapor och endemiska svarta makaker. Vi ska gora bada men vi far se vad vi gor forst.
Sa manda, nu fick du din uppdatering =) Vi borjar bada langta hem lite till alla er (och maten). Hoppas ni har det bra!
Massa kramar
Erika a Oskar
Skrivet den 2 augusti kl 7.15 Gorontalo Sulawesi
Ps. Vi har bokat biljett till goteborg den 23 Augusti och till Uppsala den 27:e (viktig dag den 28:e namligen). =)
Nu var det valdigt lange sen vi skrev nagot sist. Efter tana toraja tog vi oss vidare till Poso (mysig 15 timmars buss utan air con pa smala ibland obefintliga vagar, inget for den kansliga).Efter poso ytterligare 5 timmar till Ampana dar vi var installda pa att vanta i tva dagar pa nasta farja som skulle ta oss till Togean islands och var bokade bungalow nara staden Bomba. Val dar hade vi tankt att aka in till staden och tex skriva ett inlagg har men nar vi kommit fram till var bungalow for natten borjar nagon ropa pa Oskar. Hon fragar om vi ar vanner med en person. Oskar sager nej och da fragar hon om han mojligtvis inte heter Oskar. Kvinnan visade sig vara agaren till Island retreat (googla det sa ser ni hur fint det var dar) och hon fixade snabbt upp oss till en ocean front bungalow till rabbaterat pris for fattiga studenter plus att hon skjutsade ut oss till on (det tar 3 timmar med bat) gratis. Vi hade alltsa inte tid att aka in och skriva nagra rader utan direkt ut pa baten och ivag, til oarna utan vare sig internet eller mobilkontakt.
Val ute pa on blev vi allmant skramda av tva amerikaner som bott dar i sex dagar. Har fanns rattor, kackerlackor, jattespindlar. Som om inte det var nog sa hade en orm ramlat ner pa matbordet for tva veckor tidigare. Och tva mandader tidigare hade de hittat en fem meter lang pytonorm som vid det laget atit upp 12 av resortens 15 katter. Ormen hade blivit girig och gett sig pa en av hundarna, som protesterade hejvilt. De lyckades fanga den och doda den och vi fick se det underbara bildbeviset, och man kunde se katterna i ormen (som stora bullar langst kroppen). Inte varldens valkomnande for oss kanske....
Men vi sag inga ormar, inga rattor (dock fick en av turisterna dar sin snorkel sonderbiten, en annan sin ryggsack). Men en hel del insekter. Men som sagt, Togean islands ar ett stort komplex med oar som ar tjocka av djungel med sandvita strander. Sa man kan ju forsta att det finns en del djur dar.
Island retreat var jattemysigt. Det kandes lite som att vara pa kollo. Man ater fruktost tillsammmans, sen lunch och middag. Och vi satt och pratade med folk fran alla mojliga nationaliteter hela dagarna (dock mest fransman och tyskar). Vi hann aven med ett dyk och typ den basta snorklingen vi nagonsin gjort. Efter fyra dagar ville vi vidare sa vi delade en liten trang fiskebat med ett tyskt par och akte ytterligare 8 timmar till on Malenge. Malenge var nagot mer basic an island retreat (och maten mycket samre). Nar vi kom dit var det endast ett annat par dar. Vi tillbringade ytterligare fyra dagar dar, med en hel del snorkling. Vi vagade oss aven ut i djungeln, det blev en valdigt halkig trek till en fladdermusgrotta, den stank helt galet mycket och vissa av fladdermossen inne i den var gigantiska. Huh.
Igar lamnade vi on och pa vagen till farjan mot Gorontalo sag vi delfiner!! Sa den har natten har vi tillbringat pa taket av en farja sovandes pa en tunn portabel madrass. Vi ska forsoka ta oss ivag till Manado idag. Sen finns det tva alternativ. Antingen aker vi till Bunaken for ett dyk till och lite mer sol och bad. Eller till ett naturreservat som ska ha dvargapor och endemiska svarta makaker. Vi ska gora bada men vi far se vad vi gor forst.
Sa manda, nu fick du din uppdatering =) Vi borjar bada langta hem lite till alla er (och maten). Hoppas ni har det bra!
Massa kramar
Erika a Oskar
Skrivet den 2 augusti kl 7.15 Gorontalo Sulawesi
Ps. Vi har bokat biljett till goteborg den 23 Augusti och till Uppsala den 27:e (viktig dag den 28:e namligen). =)
onsdag 21 juli 2010
Tana Toraja
Hejhej!
Nu har vi forflyttat oss till landsbyggden. Har finns internetcafe men aven en tupp som galer i bakgrunden (fast klockan redan ar tio pa morgonen). Vi har akt till Tana Toraja. Ett omrade av flera sma stader som ligger uppe i bergen i Sulawesi. Temperaturen ar typ svensk sommar och vi har hoppat i vara tjocktrojor.
Vi bor pa ett enkelt hotell och vi har en egen liten balkong med utsikt over risfalten och bergen. Imorse vaknade oskar av att alla tuppar borjade gala vid sextiden. Vi bor aven granne med en hogljudd gris. Igar akte vi runt bland bergen pa motorcykel och vi forsokte aven besoka en torajansk begravning ( torajanerna har bott har hur lange som helst, den viktigaste cermonin i en manniskas liv ar begravningen och folk sparar hela livet for att ha rad med en pampig begravning). Torajanerna tror att genom att offra djur sa far man aven med sig djuren i nasta liv. Nar de borjade ta in buffalos (de finaste djur man kan ha) och skrikande grisar som de tankte offra, da flydde jag(Erika), och Oskar sprang efter. Idag ska vi forsoka ta oss ut och vandra eller aka motorcykel, men vadret ser lite orovackande ut. Igar var vi med om annu ett vrida ur kladerna ovader sa vi lite skeptiska.
Hoppas allt ar bra med er!
Nu har vi forflyttat oss till landsbyggden. Har finns internetcafe men aven en tupp som galer i bakgrunden (fast klockan redan ar tio pa morgonen). Vi har akt till Tana Toraja. Ett omrade av flera sma stader som ligger uppe i bergen i Sulawesi. Temperaturen ar typ svensk sommar och vi har hoppat i vara tjocktrojor.
Vi bor pa ett enkelt hotell och vi har en egen liten balkong med utsikt over risfalten och bergen. Imorse vaknade oskar av att alla tuppar borjade gala vid sextiden. Vi bor aven granne med en hogljudd gris. Igar akte vi runt bland bergen pa motorcykel och vi forsokte aven besoka en torajansk begravning ( torajanerna har bott har hur lange som helst, den viktigaste cermonin i en manniskas liv ar begravningen och folk sparar hela livet for att ha rad med en pampig begravning). Torajanerna tror att genom att offra djur sa far man aven med sig djuren i nasta liv. Nar de borjade ta in buffalos (de finaste djur man kan ha) och skrikande grisar som de tankte offra, da flydde jag(Erika), och Oskar sprang efter. Idag ska vi forsoka ta oss ut och vandra eller aka motorcykel, men vadret ser lite orovackande ut. Igar var vi med om annu ett vrida ur kladerna ovader sa vi lite skeptiska.
Hoppas allt ar bra med er!
fredag 16 juli 2010
Borneo och Java, nu i farg
Hejhej!
Vi befinner oss just nu i staden Yogyakarta pa Java. Igar besokte vi ett buddistiskt tempel i Borobudur fran ar 750-850. Det upptacktes sa sent som pa 1800-talet och da var det helt tackt i vaxtlighet och valdigt nedganget. Imorgon aker vi till Surabaja for att darifran ta flyget till Sulawesi! Vi trodde inte det var mojligt att aka dit men det visade sig vara ratt billigt med flyg (drygt 500 kronor, inte 1500 som det lat som fran borjan). Nu har vi aven planer pa att stanna i Sulawesi tills vi aker hem, hittade ett flyg fran Makassar till Kuala Lumpur for 400-500 kronor, sa det blir billigare an att aka till Bali och sen till Kuala Lumpur aven om vi har en biljett fran Bali. Dessutom racker tiden inte riktigt till annars, men vi far se. Sulawesi nasta i alla fall!
Vi bjuder pa lite bilder som en mittenuppdatering (vi ar ju snart halvvags pa var fantastiska resa). Bilderna ar av blandad kvalite men det beror mest pa att vi inte riktigt kunde titta igenom alla, seg dator. Ar alla utomlands eller borta nu foresten? Vi vill veta vad ni gor =)
Kram!
- Sepilok, som visade sig vara varsta turistfallan men man fick fina bilder pa orangutangerna for de var sa tama
- Sahar jobbigt var det att ta dykcertifikat. Ser ni hur svetten riktigt rinner? Och daligt vader var det ocksa, och trangt.
- Den flytande marknaden i Banjarmasin. Klockan ar typ 6 pa morgonen och det har inte riktigt ljusnat annu. Och vi vet, det sag inte ut som den flytande marknad vi forvantade oss.
- Oskar provar huvudbonad som manniskorna anvande som skydd mot solen pa den flytande marknaden.
- Banjarmasins hus langs floden, de kallar Banjarmasin sydostasiens Venedig. Men jadu.
- Nar vi akte var flodtur blev vi valdigt uppmarksammade. Alla barn som bodde dar sprang efter oss. Hoppade i vattnet och simmade fram till baten for att skaka hand. Vi akte under en bro sa sprang sammanlagt 35 barn upp pa den for att forsoka gora high five, dessa ar nagra av alla barn vi motte.
- En orangutang i underbara Tanjung puting
- Nasaporna var valdigt svarfotade, aven om de var dem vi sag allra mest av i Tanjung puting.
- Gav Boy bananbitar
- Man badar inte i Tanjung puting, detta ar anledningen. Men det har var en valdigt liten krokodil. Bara 2 manader, sa av honom far man nog inte mer an ett nyp i rumpan.
- "Var" klotok, och som ni ser har jag (Erika) lyckats bli riktigt brun pa en manad vid Ekvatorn.
- Borobudur, det var enormt
- En av alla statyer vid templet
Vi befinner oss just nu i staden Yogyakarta pa Java. Igar besokte vi ett buddistiskt tempel i Borobudur fran ar 750-850. Det upptacktes sa sent som pa 1800-talet och da var det helt tackt i vaxtlighet och valdigt nedganget. Imorgon aker vi till Surabaja for att darifran ta flyget till Sulawesi! Vi trodde inte det var mojligt att aka dit men det visade sig vara ratt billigt med flyg (drygt 500 kronor, inte 1500 som det lat som fran borjan). Nu har vi aven planer pa att stanna i Sulawesi tills vi aker hem, hittade ett flyg fran Makassar till Kuala Lumpur for 400-500 kronor, sa det blir billigare an att aka till Bali och sen till Kuala Lumpur aven om vi har en biljett fran Bali. Dessutom racker tiden inte riktigt till annars, men vi far se. Sulawesi nasta i alla fall!
Vi bjuder pa lite bilder som en mittenuppdatering (vi ar ju snart halvvags pa var fantastiska resa). Bilderna ar av blandad kvalite men det beror mest pa att vi inte riktigt kunde titta igenom alla, seg dator. Ar alla utomlands eller borta nu foresten? Vi vill veta vad ni gor =)
Kram!
- Sepilok, som visade sig vara varsta turistfallan men man fick fina bilder pa orangutangerna for de var sa tama
- Sahar jobbigt var det att ta dykcertifikat. Ser ni hur svetten riktigt rinner? Och daligt vader var det ocksa, och trangt.
- Den flytande marknaden i Banjarmasin. Klockan ar typ 6 pa morgonen och det har inte riktigt ljusnat annu. Och vi vet, det sag inte ut som den flytande marknad vi forvantade oss.
- Oskar provar huvudbonad som manniskorna anvande som skydd mot solen pa den flytande marknaden.
- Banjarmasins hus langs floden, de kallar Banjarmasin sydostasiens Venedig. Men jadu.
- Nar vi akte var flodtur blev vi valdigt uppmarksammade. Alla barn som bodde dar sprang efter oss. Hoppade i vattnet och simmade fram till baten for att skaka hand. Vi akte under en bro sa sprang sammanlagt 35 barn upp pa den for att forsoka gora high five, dessa ar nagra av alla barn vi motte.
- En orangutang i underbara Tanjung puting
- Nasaporna var valdigt svarfotade, aven om de var dem vi sag allra mest av i Tanjung puting.
- Gav Boy bananbitar
- Man badar inte i Tanjung puting, detta ar anledningen. Men det har var en valdigt liten krokodil. Bara 2 manader, sa av honom far man nog inte mer an ett nyp i rumpan.
- "Var" klotok, och som ni ser har jag (Erika) lyckats bli riktigt brun pa en manad vid Ekvatorn.
- Borobudur, det var enormt
- En av alla statyer vid templet
tisdag 13 juli 2010
Strandade i Pankalanbun
Hejhej!
Allting ar relativt i det har landet, aven flygen, ibland gar de, ibland gar de inte, och ibland har de en trasig motor, som idag alltsa, sa vi ar fast i den fantastiska metropolen Pankalan bun. Vi tillbringar tiden med det enda som finns att gora har, sitta vid datorn :P. Det tog ca 3 timmar plus en taxifard fram och tillbaka till flygplatsen innan vi lyckats forsta att de alternativ som finns for oss ar att antingen vanta har pa en farja som gar om ett par dar och sen aka farja i 24 timmar ( dar klassindelningen enligt lonelyplanet gar fran fullproppat och ackligt till ackligt och mindre fullproppat), aka 12 timmar tillbaka till Palankaraya och ta flyg darifran, hoppas pa att de lagar motorn inom nan dag (vilket de sa att det hander nog inte pa ett tag), eller ta en buss till en stad som heter Sampit och som inte finns med i var guidebok, det tar 5-6 timmar och darifran flyga till jakarta (for att sedan forsoka ta oss ner till bali eller yogyakarta). Det blev det sista alternativet men det var inte enkelt att hitta, ingen forstar engelska. Men forhoppningsvis ar vi i jakarta imorgon, eller annu battre, bali!
Ha det bast
Skrivet kl 13.37 den 13 juli lokal tid
Allting ar relativt i det har landet, aven flygen, ibland gar de, ibland gar de inte, och ibland har de en trasig motor, som idag alltsa, sa vi ar fast i den fantastiska metropolen Pankalan bun. Vi tillbringar tiden med det enda som finns att gora har, sitta vid datorn :P. Det tog ca 3 timmar plus en taxifard fram och tillbaka till flygplatsen innan vi lyckats forsta att de alternativ som finns for oss ar att antingen vanta har pa en farja som gar om ett par dar och sen aka farja i 24 timmar ( dar klassindelningen enligt lonelyplanet gar fran fullproppat och ackligt till ackligt och mindre fullproppat), aka 12 timmar tillbaka till Palankaraya och ta flyg darifran, hoppas pa att de lagar motorn inom nan dag (vilket de sa att det hander nog inte pa ett tag), eller ta en buss till en stad som heter Sampit och som inte finns med i var guidebok, det tar 5-6 timmar och darifran flyga till jakarta (for att sedan forsoka ta oss ner till bali eller yogyakarta). Det blev det sista alternativet men det var inte enkelt att hitta, ingen forstar engelska. Men forhoppningsvis ar vi i jakarta imorgon, eller annu battre, bali!
Ha det bast
Skrivet kl 13.37 den 13 juli lokal tid
måndag 12 juli 2010
Ah magiska regnskog!
Hej!
Det tog oss tva ruffiga batfarder, en hel dag av flygande (mest vantetid). Och som le grand final, en 17 timmars bussresa som slutade kl tre pa natten, mys! Men vi kom hit, till Tanjung puting national park, tillslut. Och ni ska veta att det var vart hela resan, tva ganger om! Vi skrev lite dagbok nar vi var ute, blir ratt lang lasning :P men vi har mycket fritid just idag innan vi flyger vidare till on java imorgon (hej da borneo, for den har gangen). Och vi har tagit sa mycket fina bilder, men efter att ha kraschat datorn har nar vi forsokte fora over nagra fick vi ge upp efter tva,de tva tog en timma att ladda upp!
Massa kramar
Erika a Oskar
Lite dagbok
Tank att vakna upp till ljudet av gibbonapor och inse att den stora grupp nasapor som liksom dig sjalv har slagit sig till ro for att sova fortfarande finns kvar. Klockan ar lite innan halv sex pa morgonen och det haller langsamt pa att ljusna. Att besoka Tanjung puting maste vara ett av de absolut basta besluten pa den har resan. Igar da vi forst bordade var klotok, en ca tio meter lang bat, och puttrade ivag till nationalparken tog det inte mer an en timme innan vi sag var forsta vilda orangutang gomma sig bland traden. Pa baten finns forutom oss sjalva fyra andra personer, en kock, en guide, en batforare och hans assistent. Den har baten ar varat hem i tre dagar och tva natter och har far vi mat (massor med mat) kaffe och fika. Det kanns som varldens lyxtur.
Men tillbaka till igar. Malet var att komma fram till den forsta matstationen, dar kan orangutanger komma och fa mat som delas ut en gang per dag. Innan vi komit dit hann vi se en till vild orangutang. Val pa matstationen satt vi och ungefar tio andra spanda turister och vantade pa att den forsta orangutangen skulle lockas dit av mjolken som var ditlagd. 20 minuter senare kommer den forsta orangutangen svingandes genom djungeln. Han tittar misstanksamt pa oss, tar en slurk av mjolken med ett standigt vaksamt oga, tar sats och klattrar upp i ett trad for att kunna betrakta oss pa sakert avstand. Lite senare gar han ner igen, tar en slurk och sen snabbt upp i tradet igen. Denna procedur upprepas ett antal ganger innan han med ett sprang forsvinner in i djungeln igen. Vi star kvar och vantar spant, lite beskivet tanker vi 'var det allt?', men efter ett tag hors ett nytt ljud, en till orangutang skymtas. Bakom henne foljer hennes sjuarige unge och pa hennes mage sitter en nastan nyfodd bebis. Hon svingar sig i en stor cirkel runt oss, men det gar ratt snabbt. Dennes storre ungen hamnar efter och ger ifran sig hoga laten av missnoje. Modern tar sig da lugnt och stilla tillbaka till ungen och tillsammans tar det sig trad for trad fram till matplattformen.
Efter att de lamnat platsen kommer ytterligare en orangutanghona med en lite storre unge och en bebis pa cirka ett ar pa magen. Den har honan har en trotsig attaaring att ta hand om som visar tander och skriker nar han inte far mjolken for sig sjalv. Skogsmastaren rycker in med en ny skal mjolk sa modern och ungen slipper dela. Och bebisen da, den har precis borjat prova att stalla sig pa egna ben och likheten mellan den och oss kanns sa otroligt stor. Efter matningen tar vi oss ner till klotoken igen och borjar var solnedgangstur pa jakt efter nasapor, som bara finns har pa borneo. Vid skymmning borjar vi skada dem langs floden, och de ar manga. Dagen har innehallit 11 orangutanger (vi sag ytterligare en vild efter matningen) men sakert 100 nasapor. De ser sa lustiga ut med de stora nasorna och magarna och de ar inte alls lika gracila som orangutangerna. Tillslut stannade vi och baten under det trad som vi ar vid nu och som fram till halv sex i morse var fylld av ett tiotal nasapor som liksom vi fann den har platsen vara en alldelles utmarkt plats att sova till rengskogens alla ljud.
// Erika
Ah detta vildliv! Jag kanner mig overvaldigad. Vi har hunnit se sa manga djur pa bara ett dygn. Imorse tog vi oss vidare till camp leaky. Vi akte ifran den smutsiga floden (fororenad av guldindustrin langre bort) in till en klar fin flod. Det ar sa otroligt vackert har och man ser faglar, makaker och andra djur lite overallt. Val pa camp leaky mots man av en stor orangutanghane som hanger kring kajen for att nalla at sig mat fran forbipasserande. Nagra meter bort en orangutanghona med en tvaarig hona. Hon ger ifran sig hogljudda skrik och plutar med munnen at oss. Inte for att pussas, nej hon hotar, hall dig borta fran mig och min unge. Vi vandrar vidare till campen och tar en tur runt. Runt campet finns tre gibbonapor som blivit halvtama eftersom de far frukt av folk. En av dessa gibbons var har idag, ah sa fin han var! Smidig som tusan med armar lika langa som ben. Jag far aran att ge honom bananer och hans hand tar min, nej detta ar ingen karlekshistoria, men en historia fran en valdigt lycklig Erika.
- Gibbonapan som har fatt namnet boy
// Erika
Askan dundrar utanfor nar vi sitter nyduschade och fracha och dricker te och ater friterade bananer under regnskyddet pa var klotok. Vi kom alldelles nyss fran en andra orangutangmatning. Det finns helt galet manga orangutanger runt Camp Leaky. Nar vi var pa vag till matstationen behovde vi inte ga langre an 50 meter innan vagen blockerades en hona som pysslade om sin bebis.
- Bebisen
Vi kunde komma riktigt nara och insag att hon inte tankta flytta pa sig bara for att vi ville komma forbi. Vi satt dar i nagra minuter och kollde pa den nar ytterligare nagra turister kom gaende. Enligt guiderna var det en semivild hona sa hon skulle verkligen inte skada oss men de sa att hon kunde ta tag i var kamera och vara vaskor om vi kom fornara, och vi har ju sett i sepilok hur det kan ga, sa vi holl oss pa vart avstand. Tillsut tog en av guiderna fram en banan och visade for honan och kastade ner den bredvid stigen. Hon hoppade blixtsnabbt ner, tog upp bananen och atertog sin plats pa stigen innan nagra hade hunnit passera. Guiden fick kasta ytterligare lite frukt langre bort fran stigen for att hon skulle vara borta sa lange att vi hann ta oss forbi.
Nar vi borjade narma oss matstationen dok fler och fler orangutanger upp langs stigen. Tva yngre, ensamma orangutanger hangde i trad och glodde pa oss och tva mammor med sina barn satt och vantade pa maten, varav en av mammorna tydligen gillar att bitas sa henne fick vi springa forbi. Vi motte aven den varldsberomda (Enligt informationsvideon vi sag innan) orangutangen princess, som satt langs stigen med sitt barn pa ryggen. Nar vi kom narmare strackte hon fram handen till folk i var grupp. Hon grabbade tag i min hand och strackte sedan den andra handen efter Erika, sa vi fick ga med henne och hjalpa henne att halla balansen (och lyfta henne, hon var tung...) nar hon traskade fram langs stigen pa sina ben. Att halla en orangutang i handen var en riktigt haftig upplevlse och princess kandes helt otroligt klok nar man sag in i hennes ogan.
Till matningen kom ett tiotal orangutanger varav nagra var nere och drack av mjolken medans andra lekte eller vantade hogt uppe bland tradkronorna. En orangutang trottnade pa att dela och tog hela mjolkbingen med sig upp i ett trad och satt dar och drack. En stor hane dok upp och fick de andra orangutangerna att halla sig pa avstand, forutom en kvinnlig orangutang som med varldens pondus tryckte undan hanen for att ta mjolk at sig och sin unge.
Askan hade mullrat i bakgrunden ett bra tag, och en gang knallat till riktigt ordentligt och fatt orangutangerna att hoppa till, orangutangen som hade snott mjolkbingen spillde ut massor av sin mjolk. Nar matningen borjade ta slut kom aven regnet. Vi fick ga genom en av borneos alla harliga regnskurar (man kan vrida ur kladerna) tillbaka till var klotok dar vi nu ligger pa madrasser och just har hittat en sovplats. Da och da lyser blixtar upp himlen med danande aska som foljd, regnet faller stilla utanfor var skydd och vi kan bara ligga har och mysa med vart te och vara bocker och vanta pa att nasta underbara (och gigantiska) maltid ska serveras och nagan timme.
// Oskar
Det tog oss tva ruffiga batfarder, en hel dag av flygande (mest vantetid). Och som le grand final, en 17 timmars bussresa som slutade kl tre pa natten, mys! Men vi kom hit, till Tanjung puting national park, tillslut. Och ni ska veta att det var vart hela resan, tva ganger om! Vi skrev lite dagbok nar vi var ute, blir ratt lang lasning :P men vi har mycket fritid just idag innan vi flyger vidare till on java imorgon (hej da borneo, for den har gangen). Och vi har tagit sa mycket fina bilder, men efter att ha kraschat datorn har nar vi forsokte fora over nagra fick vi ge upp efter tva,de tva tog en timma att ladda upp!
Massa kramar
Erika a Oskar
Lite dagbok
Tank att vakna upp till ljudet av gibbonapor och inse att den stora grupp nasapor som liksom dig sjalv har slagit sig till ro for att sova fortfarande finns kvar. Klockan ar lite innan halv sex pa morgonen och det haller langsamt pa att ljusna. Att besoka Tanjung puting maste vara ett av de absolut basta besluten pa den har resan. Igar da vi forst bordade var klotok, en ca tio meter lang bat, och puttrade ivag till nationalparken tog det inte mer an en timme innan vi sag var forsta vilda orangutang gomma sig bland traden. Pa baten finns forutom oss sjalva fyra andra personer, en kock, en guide, en batforare och hans assistent. Den har baten ar varat hem i tre dagar och tva natter och har far vi mat (massor med mat) kaffe och fika. Det kanns som varldens lyxtur.
Men tillbaka till igar. Malet var att komma fram till den forsta matstationen, dar kan orangutanger komma och fa mat som delas ut en gang per dag. Innan vi komit dit hann vi se en till vild orangutang. Val pa matstationen satt vi och ungefar tio andra spanda turister och vantade pa att den forsta orangutangen skulle lockas dit av mjolken som var ditlagd. 20 minuter senare kommer den forsta orangutangen svingandes genom djungeln. Han tittar misstanksamt pa oss, tar en slurk av mjolken med ett standigt vaksamt oga, tar sats och klattrar upp i ett trad for att kunna betrakta oss pa sakert avstand. Lite senare gar han ner igen, tar en slurk och sen snabbt upp i tradet igen. Denna procedur upprepas ett antal ganger innan han med ett sprang forsvinner in i djungeln igen. Vi star kvar och vantar spant, lite beskivet tanker vi 'var det allt?', men efter ett tag hors ett nytt ljud, en till orangutang skymtas. Bakom henne foljer hennes sjuarige unge och pa hennes mage sitter en nastan nyfodd bebis. Hon svingar sig i en stor cirkel runt oss, men det gar ratt snabbt. Dennes storre ungen hamnar efter och ger ifran sig hoga laten av missnoje. Modern tar sig da lugnt och stilla tillbaka till ungen och tillsammans tar det sig trad for trad fram till matplattformen.
Efter att de lamnat platsen kommer ytterligare en orangutanghona med en lite storre unge och en bebis pa cirka ett ar pa magen. Den har honan har en trotsig attaaring att ta hand om som visar tander och skriker nar han inte far mjolken for sig sjalv. Skogsmastaren rycker in med en ny skal mjolk sa modern och ungen slipper dela. Och bebisen da, den har precis borjat prova att stalla sig pa egna ben och likheten mellan den och oss kanns sa otroligt stor. Efter matningen tar vi oss ner till klotoken igen och borjar var solnedgangstur pa jakt efter nasapor, som bara finns har pa borneo. Vid skymmning borjar vi skada dem langs floden, och de ar manga. Dagen har innehallit 11 orangutanger (vi sag ytterligare en vild efter matningen) men sakert 100 nasapor. De ser sa lustiga ut med de stora nasorna och magarna och de ar inte alls lika gracila som orangutangerna. Tillslut stannade vi och baten under det trad som vi ar vid nu och som fram till halv sex i morse var fylld av ett tiotal nasapor som liksom vi fann den har platsen vara en alldelles utmarkt plats att sova till rengskogens alla ljud.
// Erika
Ah detta vildliv! Jag kanner mig overvaldigad. Vi har hunnit se sa manga djur pa bara ett dygn. Imorse tog vi oss vidare till camp leaky. Vi akte ifran den smutsiga floden (fororenad av guldindustrin langre bort) in till en klar fin flod. Det ar sa otroligt vackert har och man ser faglar, makaker och andra djur lite overallt. Val pa camp leaky mots man av en stor orangutanghane som hanger kring kajen for att nalla at sig mat fran forbipasserande. Nagra meter bort en orangutanghona med en tvaarig hona. Hon ger ifran sig hogljudda skrik och plutar med munnen at oss. Inte for att pussas, nej hon hotar, hall dig borta fran mig och min unge. Vi vandrar vidare till campen och tar en tur runt. Runt campet finns tre gibbonapor som blivit halvtama eftersom de far frukt av folk. En av dessa gibbons var har idag, ah sa fin han var! Smidig som tusan med armar lika langa som ben. Jag far aran att ge honom bananer och hans hand tar min, nej detta ar ingen karlekshistoria, men en historia fran en valdigt lycklig Erika.
- Gibbonapan som har fatt namnet boy
// Erika
Askan dundrar utanfor nar vi sitter nyduschade och fracha och dricker te och ater friterade bananer under regnskyddet pa var klotok. Vi kom alldelles nyss fran en andra orangutangmatning. Det finns helt galet manga orangutanger runt Camp Leaky. Nar vi var pa vag till matstationen behovde vi inte ga langre an 50 meter innan vagen blockerades en hona som pysslade om sin bebis.
- Bebisen
Vi kunde komma riktigt nara och insag att hon inte tankta flytta pa sig bara for att vi ville komma forbi. Vi satt dar i nagra minuter och kollde pa den nar ytterligare nagra turister kom gaende. Enligt guiderna var det en semivild hona sa hon skulle verkligen inte skada oss men de sa att hon kunde ta tag i var kamera och vara vaskor om vi kom fornara, och vi har ju sett i sepilok hur det kan ga, sa vi holl oss pa vart avstand. Tillsut tog en av guiderna fram en banan och visade for honan och kastade ner den bredvid stigen. Hon hoppade blixtsnabbt ner, tog upp bananen och atertog sin plats pa stigen innan nagra hade hunnit passera. Guiden fick kasta ytterligare lite frukt langre bort fran stigen for att hon skulle vara borta sa lange att vi hann ta oss forbi.
Nar vi borjade narma oss matstationen dok fler och fler orangutanger upp langs stigen. Tva yngre, ensamma orangutanger hangde i trad och glodde pa oss och tva mammor med sina barn satt och vantade pa maten, varav en av mammorna tydligen gillar att bitas sa henne fick vi springa forbi. Vi motte aven den varldsberomda (Enligt informationsvideon vi sag innan) orangutangen princess, som satt langs stigen med sitt barn pa ryggen. Nar vi kom narmare strackte hon fram handen till folk i var grupp. Hon grabbade tag i min hand och strackte sedan den andra handen efter Erika, sa vi fick ga med henne och hjalpa henne att halla balansen (och lyfta henne, hon var tung...) nar hon traskade fram langs stigen pa sina ben. Att halla en orangutang i handen var en riktigt haftig upplevlse och princess kandes helt otroligt klok nar man sag in i hennes ogan.
Till matningen kom ett tiotal orangutanger varav nagra var nere och drack av mjolken medans andra lekte eller vantade hogt uppe bland tradkronorna. En orangutang trottnade pa att dela och tog hela mjolkbingen med sig upp i ett trad och satt dar och drack. En stor hane dok upp och fick de andra orangutangerna att halla sig pa avstand, forutom en kvinnlig orangutang som med varldens pondus tryckte undan hanen for att ta mjolk at sig och sin unge.
Askan hade mullrat i bakgrunden ett bra tag, och en gang knallat till riktigt ordentligt och fatt orangutangerna att hoppa till, orangutangen som hade snott mjolkbingen spillde ut massor av sin mjolk. Nar matningen borjade ta slut kom aven regnet. Vi fick ga genom en av borneos alla harliga regnskurar (man kan vrida ur kladerna) tillbaka till var klotok dar vi nu ligger pa madrasser och just har hittat en sovplats. Da och da lyser blixtar upp himlen med danande aska som foljd, regnet faller stilla utanfor var skydd och vi kan bara ligga har och mysa med vart te och vara bocker och vanta pa att nasta underbara (och gigantiska) maltid ska serveras och nagan timme.
// Oskar
onsdag 7 juli 2010
Pa andra sidan ekvatorn
Hejhej!
En del saker har hant sen sist. Vi har tagit dykcert! Och saklart dykt vid sipadan bland hajar, havsskoldpaddor och lodrata vaggar med fargglada koraller. Det var ganska storslaget, men tyvarr var det varldens osregn sa vattnet blev lite grumligt. Vi dok bland annat ner till en grotta som heter turtle cave som ligger pa 15-17 meters djup och den har fatt sitt namn for att skoldpaddorna simmar in i den och inte hittar ut igen. Om man har ett certifikat for att fa dyka i grottor kan man dyka in i den, det finns tydligen massa skoldpaddsskelett dar. Vi nojde oss med att dyka in litegrann bara, men det var ratt laskigt. Det var ett otroligt kompakt morker nastan pa en gang.
I forrgar sa akte vi ivag fran Semporna for att forsoka ta oss over gransen till indonesien. Tva valdigt skumpiga batfarder tog det och en hel dag. Nar vi kommit over gransen stod en massa poliser och kollade alla ens piller (det vi har ar malariatabletter och lite ipren) men de ar valdigt noga. Pa vagen motte vi en irlandare som har rest i massa manader, bland annat i afrika i 7 manader, dar hann han bli ranad tva ganger och sa fick han malaria, sa ni ska vara glada att vi ar sa snalla och duktiga och haller oss till sakra lander!
Vart forsta stopp i indonesien blev den valdigt trista staden Tarakan och igar sa akte vi flyg till Banjarmasin dar vi ar nu! Nar vi sprang och letade hotell igarkvall var alla fulla for att de har lov i tva veckor har nu sa kom en man fram till oss. Han har en halv sida i var lonelyplanetbok och ar guide i Banjarmasin och har varit det i 30 ar. Alla som kommer hit sager att han bara kommer upp till en fran ingenstans, och klappar en pa axeln, och de hade ratt. Han har guidat oss runt idag. Vi gick upp kl 5 pa morgonen och akte bat ut till en flytande marknad, massa batar som saljer gronsaker och frukt. Efter det akte vi till en o som heter Monkey island! Den ar full av langsvansade makaker! Vi gick runt dar och matade aporna med jordnotter, en hoppade upp pa oskar. I eftermiddag ska vi ut med honom igen och aka langst floden, det ar verkligen jattespannande, man kommer lokalbefolkningen valdigt nara.
Imorgon ska vi aka en 17 timmars buss till Pankalanbun och darifran ska vi ta oss ut till nationalparken Tanjung puting och leta orangutanger! Vi vet inte hur mycket internet vi har har och inga av vara mobiler funkar har men vi ska forsoka kopa en billig mobil!
Hur ar det med er?
Blev det nat dyk i malta foresten?
Kram!
En del saker har hant sen sist. Vi har tagit dykcert! Och saklart dykt vid sipadan bland hajar, havsskoldpaddor och lodrata vaggar med fargglada koraller. Det var ganska storslaget, men tyvarr var det varldens osregn sa vattnet blev lite grumligt. Vi dok bland annat ner till en grotta som heter turtle cave som ligger pa 15-17 meters djup och den har fatt sitt namn for att skoldpaddorna simmar in i den och inte hittar ut igen. Om man har ett certifikat for att fa dyka i grottor kan man dyka in i den, det finns tydligen massa skoldpaddsskelett dar. Vi nojde oss med att dyka in litegrann bara, men det var ratt laskigt. Det var ett otroligt kompakt morker nastan pa en gang.
I forrgar sa akte vi ivag fran Semporna for att forsoka ta oss over gransen till indonesien. Tva valdigt skumpiga batfarder tog det och en hel dag. Nar vi kommit over gransen stod en massa poliser och kollade alla ens piller (det vi har ar malariatabletter och lite ipren) men de ar valdigt noga. Pa vagen motte vi en irlandare som har rest i massa manader, bland annat i afrika i 7 manader, dar hann han bli ranad tva ganger och sa fick han malaria, sa ni ska vara glada att vi ar sa snalla och duktiga och haller oss till sakra lander!
Vart forsta stopp i indonesien blev den valdigt trista staden Tarakan och igar sa akte vi flyg till Banjarmasin dar vi ar nu! Nar vi sprang och letade hotell igarkvall var alla fulla for att de har lov i tva veckor har nu sa kom en man fram till oss. Han har en halv sida i var lonelyplanetbok och ar guide i Banjarmasin och har varit det i 30 ar. Alla som kommer hit sager att han bara kommer upp till en fran ingenstans, och klappar en pa axeln, och de hade ratt. Han har guidat oss runt idag. Vi gick upp kl 5 pa morgonen och akte bat ut till en flytande marknad, massa batar som saljer gronsaker och frukt. Efter det akte vi till en o som heter Monkey island! Den ar full av langsvansade makaker! Vi gick runt dar och matade aporna med jordnotter, en hoppade upp pa oskar. I eftermiddag ska vi ut med honom igen och aka langst floden, det ar verkligen jattespannande, man kommer lokalbefolkningen valdigt nara.
Imorgon ska vi aka en 17 timmars buss till Pankalanbun och darifran ska vi ta oss ut till nationalparken Tanjung puting och leta orangutanger! Vi vet inte hur mycket internet vi har har och inga av vara mobiler funkar har men vi ska forsoka kopa en billig mobil!
Hur ar det med er?
Blev det nat dyk i malta foresten?
Kram!
fredag 2 juli 2010
Bland orangutanger och makaker till koraller och clownfiskar
Hej hej!
Nu har vi varit tre dagar i den otroligt trakiga staden Semporna. Vi akte ivag fran Sepilok efter att ha gatt in i rehabiliteringscentret och det lilla naturreservat som finns dar, dar bor ganska manga orangutanger som blivit raddade fran avvarkningarna av regnskog. En av dem, en ganska ung hane var ratt busig och jagade alla och ville sno vaskan, han fick tag pa en tjejs vaska och tog med den ut i djungeln, skakade ut alla hennes grejor over skogen, och avslutade med att kaka upp hennes solkram, det ni! Sen borjade han jaga oss och vi var lite radda for att han skulle ta kameran sa vi sprang. Han ar jatteliten, men JATTESTARK, som alla orangutanger. Vi sag pa matningen, det ar nagra plattformer dar de lagger frukt tva ganger om dagen for att forsoka locka ut orangutangerna ur skogen, tva kom! Och jattemanga makaker! Sma makaker med ungar ocksa som snodde frukt, Erika dog lite.
Efter att ha varit i Mulu nationalpark dock sa var den lilla skog de hade ganska mesig och det var valdigt mycket folk pa valdigt fa orangutanger sa det kandes liksom inte akta, tyvarr, och synd om aporna, jattemycket folk kommer och stirrar pa dem flera ganger per dag... Vi hoppas komma ner till Tanjung puting nationalpark om ett par veckor och det blir nog en helt annan upplevelse.
Efter detta akte vi alltsa vidare till Semporna i fem timmar. Tals att tillagga, fran kota kinabalu till semporna ar 11 timmars bussfard, 9 timmar av det, mil efter mil efter mil ar palmplantage, sa otroligt sorligt att se, och det ar mycket varre an vi nagonsin kunde ana... Dessutom forsoker de saga att palmplantage ar bra som biobransle, vilket ar bade felaktigt, och dessutom sa kompenserar inte ett eventuellt branselanvandande i bilar det koldioxidbidrag som skapas av regnskogsavverkningen. (Lonelyplanet ar var guru)
Aja! Semporna!! Trakig stad som sagt, men vet ni vad? Idag har vi dykt for forsta gangen i vara liv! Vi borjade med var open water diver course igar med en hel dag teori och sen ett prov, jattesegt och ratt trakigt. Men idag sa fick vi aka ut pa riktigt! Tva riktiga dyk har vi fatt gora och det ar fantastiskt! Det ar jattefint vatten och vi har sett sa mycket fina fiskar! Och da har vi inte ens varit ute pa sipadan annu, som tydligen ar storslaget sa vi vantar med spanning (om tva dagar ar det var tur att forsta varfor det ar sa haftigt). Imorgon avslutar vi var kurs och blir open water divers, det betyder att vi far dyka ner till 18 meters djup sjalva (men man maste alltid vara tva nar man dyker), men man far alltsa dyka utan instruktor. Foresten, var dykinstruktor ar svensk! Haha. Det ar ratt nice faktiskt. Vi har foresten traffat pa en hel del svenskar har, bade barnfamiljer och andra backpackers. Oskar tror att det ar for att vi inte ar med i fotbolls vm, de kollar ledset pa honom sa fort han sager att han ar fran sverige, haha.
Hur ar allt med er?
Kram!
Skrivet 2 juli kl 19.39
Nu har vi varit tre dagar i den otroligt trakiga staden Semporna. Vi akte ivag fran Sepilok efter att ha gatt in i rehabiliteringscentret och det lilla naturreservat som finns dar, dar bor ganska manga orangutanger som blivit raddade fran avvarkningarna av regnskog. En av dem, en ganska ung hane var ratt busig och jagade alla och ville sno vaskan, han fick tag pa en tjejs vaska och tog med den ut i djungeln, skakade ut alla hennes grejor over skogen, och avslutade med att kaka upp hennes solkram, det ni! Sen borjade han jaga oss och vi var lite radda for att han skulle ta kameran sa vi sprang. Han ar jatteliten, men JATTESTARK, som alla orangutanger. Vi sag pa matningen, det ar nagra plattformer dar de lagger frukt tva ganger om dagen for att forsoka locka ut orangutangerna ur skogen, tva kom! Och jattemanga makaker! Sma makaker med ungar ocksa som snodde frukt, Erika dog lite.
Efter att ha varit i Mulu nationalpark dock sa var den lilla skog de hade ganska mesig och det var valdigt mycket folk pa valdigt fa orangutanger sa det kandes liksom inte akta, tyvarr, och synd om aporna, jattemycket folk kommer och stirrar pa dem flera ganger per dag... Vi hoppas komma ner till Tanjung puting nationalpark om ett par veckor och det blir nog en helt annan upplevelse.
Efter detta akte vi alltsa vidare till Semporna i fem timmar. Tals att tillagga, fran kota kinabalu till semporna ar 11 timmars bussfard, 9 timmar av det, mil efter mil efter mil ar palmplantage, sa otroligt sorligt att se, och det ar mycket varre an vi nagonsin kunde ana... Dessutom forsoker de saga att palmplantage ar bra som biobransle, vilket ar bade felaktigt, och dessutom sa kompenserar inte ett eventuellt branselanvandande i bilar det koldioxidbidrag som skapas av regnskogsavverkningen. (Lonelyplanet ar var guru)
Aja! Semporna!! Trakig stad som sagt, men vet ni vad? Idag har vi dykt for forsta gangen i vara liv! Vi borjade med var open water diver course igar med en hel dag teori och sen ett prov, jattesegt och ratt trakigt. Men idag sa fick vi aka ut pa riktigt! Tva riktiga dyk har vi fatt gora och det ar fantastiskt! Det ar jattefint vatten och vi har sett sa mycket fina fiskar! Och da har vi inte ens varit ute pa sipadan annu, som tydligen ar storslaget sa vi vantar med spanning (om tva dagar ar det var tur att forsta varfor det ar sa haftigt). Imorgon avslutar vi var kurs och blir open water divers, det betyder att vi far dyka ner till 18 meters djup sjalva (men man maste alltid vara tva nar man dyker), men man far alltsa dyka utan instruktor. Foresten, var dykinstruktor ar svensk! Haha. Det ar ratt nice faktiskt. Vi har foresten traffat pa en hel del svenskar har, bade barnfamiljer och andra backpackers. Oskar tror att det ar for att vi inte ar med i fotbolls vm, de kollar ledset pa honom sa fort han sager att han ar fran sverige, haha.
Hur ar allt med er?
Kram!
Skrivet 2 juli kl 19.39
söndag 27 juni 2010
Traningsvark, igelbett och massa regnskog
Hejhej!
Hur ar Sverige? Har det blivit varmare annu?
Nu har vi lamnad djungeln for en dag och akt tillbaka till kota kinabalu over natten. Med oss har vi en massa mygbett, och manga minnen, saklart! Sedan sist har vi hunnit besoka fyra grottor, Deer cave, lang cave, clearwater cave och wind cave. Jamfort med Deer cave var de andra smapotatis. Deer cave har varldens nast storsta passage, tror den var 2 km lang! 2 km lang och full av skit fran miljontals fladdermoss som bor i grottan (vi sa fel forut, det finns miljoner). Det luktar sadar, men nu, helt arligt, inte sa mycket varre an vara klader, mmmm.
Forutom att forundras over gigantiska grottor har vi gett oss ut pa riktiga avenyr, namligen ratt ut i djungeln. Vi hade bestamt oss for att bestiga Pinnacles som sagt. De ligger pa 1145 meters hojd, och vandringen dit ar 2400 meter. Vagen dit ar ratt lang. Den borjade med en timmes battur genom en flod som ringlade genom djungeln, observera, liten smal typ kajakliknande bat. Efter den tiden slapper de av en verkligen ute i ingenstans. Sedan ar det bara att folja en smal stig nastan en mil lang in i skogen, sjalva, utan guide eller nagot. Pa vagen dit var det helt arligt ratt hemskt, varmt som tusan, tungt med packning och lerigt. Men efter lite mer an tva timmar kom man fram till den finaste campinplatsen som nagonsin skadats. Vid foten av tusenmetershoga berg, omgiven av tat regnskog, med en kristallklar flod som utsikt, och nastan inga manniskor alls. Boendet ar tamligen enkelt, man sover i sma hus som ar uppna, utan dorrar eller nat sant, far en liten madrass och sen far man hanga upp myggnat och se upp for odlorna.
Klockan fem dan darpa gick vi upp for att starta var vandring upp mot pinnacles. Pa borneo ar det backsvart klockan fem pa morgonen, sa ni vet. Man borjar klattra vid sex for att varmen inte ska hinna satta igang, och for att vara saker pa att komma ner innan det blir morkt. Vid sex ar det fortfarande ganska svart sa ficklampa fram och sen ut i skogen igen, nu vi tva, och en guide. Det blir helt arligt skitjobbigt pa en gang och vi tanker att det har kommer ju aldrig ga men skam den som ger sig! Vi tar oss 900 meter av vandringen pa 40 minuter och peppen borjar komma. De nastkommande 1100 meterna ar endorfiner och sen ar det ju liksom bara 400 meter kvar... Tals dock att tillagga, de sista 400 meterna ar i stort sett lodrata, pa riktigt, har och dar sitter rep och lite stegar utsatta, och ibland ar staltrappsteg insatta i berget men sakerhetslina? Nej skulle inte tro det. Pa vagen upp hade vi dock borjat fa adrenalinkickar istallet pa grund av utmattning, Oskar skakade, hela han liksom. Sa vi tankte inte sa mycket pa sakerheten.
- Vagen upp var brant
En timme senare var vi uppe, genomblota av svett och sjukt trotta, men utsikten sen, fantastisk!
- 45 meter hoga men det syns inte har
- Vi ar sjukt heta
Nervagen var varre! Det tog oss 3 timmar att klattra upp men 4 timmar att klattra ner. Erika foll 3 ganger, och har vackra morkbla blamarken lite har och var pa kroppen som minne. Och traningsvarken efterat varade i tva dagar. Nar vi kom ner lag vi ner resten av dagen tillsammans med fyra andra som ocksa klattrat upp, de borjade lite senare an oss. Foresten, vi blev forbispringda pa nervagen av tva av dem, de var 50+ sa vi fick lite daligt sjalvfortroende, men det ar ju coolare att komma upp forst ju.
Dan efter gick vi den langa vagen genom skogen igen, och da blev Erika attackerad av tre iglar, en tog sig in genom langbyxorna och sog sig fast pa benet, mys, och som lonely planet sager, High pitch screaming seem to have little effect on them. De tre dagarna som gatt sen dess har vi tillbringat med att bara ta det lugnt, och soka efter faglar i fageltornet, men det enda vi sag var en skum insekt (se bild nedan!).
Imorgon aker vi tiidigt till Sepilok for att besoka deras Orangutang rehabiliteringscenter, sa nu blir det antligen lite apor!
Foresten, vi pratade lange med en 50 arig amerikan idag som har varit ute och rest i 16 ar i strack, ar inte det nice? Han peppade oss jattemycket pa Sulawesi sa nu har vi reseangest och vet inte hur framtiden blir har nere.
Ha det jattebra sa lange!
Massa kramar
Skrivet 27 juni kl 21.50
Hur ar Sverige? Har det blivit varmare annu?
Nu har vi lamnad djungeln for en dag och akt tillbaka till kota kinabalu over natten. Med oss har vi en massa mygbett, och manga minnen, saklart! Sedan sist har vi hunnit besoka fyra grottor, Deer cave, lang cave, clearwater cave och wind cave. Jamfort med Deer cave var de andra smapotatis. Deer cave har varldens nast storsta passage, tror den var 2 km lang! 2 km lang och full av skit fran miljontals fladdermoss som bor i grottan (vi sa fel forut, det finns miljoner). Det luktar sadar, men nu, helt arligt, inte sa mycket varre an vara klader, mmmm.
Forutom att forundras over gigantiska grottor har vi gett oss ut pa riktiga avenyr, namligen ratt ut i djungeln. Vi hade bestamt oss for att bestiga Pinnacles som sagt. De ligger pa 1145 meters hojd, och vandringen dit ar 2400 meter. Vagen dit ar ratt lang. Den borjade med en timmes battur genom en flod som ringlade genom djungeln, observera, liten smal typ kajakliknande bat. Efter den tiden slapper de av en verkligen ute i ingenstans. Sedan ar det bara att folja en smal stig nastan en mil lang in i skogen, sjalva, utan guide eller nagot. Pa vagen dit var det helt arligt ratt hemskt, varmt som tusan, tungt med packning och lerigt. Men efter lite mer an tva timmar kom man fram till den finaste campinplatsen som nagonsin skadats. Vid foten av tusenmetershoga berg, omgiven av tat regnskog, med en kristallklar flod som utsikt, och nastan inga manniskor alls. Boendet ar tamligen enkelt, man sover i sma hus som ar uppna, utan dorrar eller nat sant, far en liten madrass och sen far man hanga upp myggnat och se upp for odlorna.
Klockan fem dan darpa gick vi upp for att starta var vandring upp mot pinnacles. Pa borneo ar det backsvart klockan fem pa morgonen, sa ni vet. Man borjar klattra vid sex for att varmen inte ska hinna satta igang, och for att vara saker pa att komma ner innan det blir morkt. Vid sex ar det fortfarande ganska svart sa ficklampa fram och sen ut i skogen igen, nu vi tva, och en guide. Det blir helt arligt skitjobbigt pa en gang och vi tanker att det har kommer ju aldrig ga men skam den som ger sig! Vi tar oss 900 meter av vandringen pa 40 minuter och peppen borjar komma. De nastkommande 1100 meterna ar endorfiner och sen ar det ju liksom bara 400 meter kvar... Tals dock att tillagga, de sista 400 meterna ar i stort sett lodrata, pa riktigt, har och dar sitter rep och lite stegar utsatta, och ibland ar staltrappsteg insatta i berget men sakerhetslina? Nej skulle inte tro det. Pa vagen upp hade vi dock borjat fa adrenalinkickar istallet pa grund av utmattning, Oskar skakade, hela han liksom. Sa vi tankte inte sa mycket pa sakerheten.
- Vagen upp var brant
En timme senare var vi uppe, genomblota av svett och sjukt trotta, men utsikten sen, fantastisk!
- 45 meter hoga men det syns inte har
- Vi ar sjukt heta
Nervagen var varre! Det tog oss 3 timmar att klattra upp men 4 timmar att klattra ner. Erika foll 3 ganger, och har vackra morkbla blamarken lite har och var pa kroppen som minne. Och traningsvarken efterat varade i tva dagar. Nar vi kom ner lag vi ner resten av dagen tillsammans med fyra andra som ocksa klattrat upp, de borjade lite senare an oss. Foresten, vi blev forbispringda pa nervagen av tva av dem, de var 50+ sa vi fick lite daligt sjalvfortroende, men det ar ju coolare att komma upp forst ju.
Dan efter gick vi den langa vagen genom skogen igen, och da blev Erika attackerad av tre iglar, en tog sig in genom langbyxorna och sog sig fast pa benet, mys, och som lonely planet sager, High pitch screaming seem to have little effect on them. De tre dagarna som gatt sen dess har vi tillbringat med att bara ta det lugnt, och soka efter faglar i fageltornet, men det enda vi sag var en skum insekt (se bild nedan!).
Imorgon aker vi tiidigt till Sepilok for att besoka deras Orangutang rehabiliteringscenter, sa nu blir det antligen lite apor!
Foresten, vi pratade lange med en 50 arig amerikan idag som har varit ute och rest i 16 ar i strack, ar inte det nice? Han peppade oss jattemycket pa Sulawesi sa nu har vi reseangest och vet inte hur framtiden blir har nere.
Ha det jattebra sa lange!
Massa kramar
Skrivet 27 juni kl 21.50
tisdag 22 juni 2010
Djupt in i borneos regnskog
Hej!
Nu har vi varit en dag i Mulu nationalpark. Det ligger mitt inne i regnskogen och enda sattet att ta sig hit ar med flyg! Vi bor inne i nationalparken i ett enkelt men fint trahus i ett flerbaddsrum. Overallt hors regnskogens alla ljud och det ar ratt underbart. Igar gick vi ivag till en grotta, Deer cave som hyser en av varldens storsta fladdermuspopulationer. Varje kvall vid skymmning flyger tusentals fladdermoss ut ur grottan for att jaga. Vi hann inte dit forran efter med det var fortfarande jattemanga kvar. I eftermiddag ska vi ga in i grottan pa riktigt och forhoppningsvis se alla fladdermoss flyga ut. Pa vagen hem hade det redan hunnit bli morkt och det var valdigt haftigt att ga i regnskogen i morkret. Pa kvallen at vi middag pa ett cafe och lyssnade pa regnskogsnatten.
Idag forsokte vi ga till ett vattenfall nu pa morgonen men det gick inte sa bra, men vi ska forsoka igen om ett par dar. Imorgon aker vi ivag till camp5 som ligger mitt i djungeln, sen ska vi forsoka klattra upp till pinnacles, 45 meter hoga kalkstensformationer. Men vagen dit ar 2000 meter lang med 1000 meters stigning sa alla klarar det inte. Men vi aterkommer till det senare!
Internet har ar jattelangsamt... Hoppas allt ar bra med er!
Kram
Erika och Oskar
Nu har vi varit en dag i Mulu nationalpark. Det ligger mitt inne i regnskogen och enda sattet att ta sig hit ar med flyg! Vi bor inne i nationalparken i ett enkelt men fint trahus i ett flerbaddsrum. Overallt hors regnskogens alla ljud och det ar ratt underbart. Igar gick vi ivag till en grotta, Deer cave som hyser en av varldens storsta fladdermuspopulationer. Varje kvall vid skymmning flyger tusentals fladdermoss ut ur grottan for att jaga. Vi hann inte dit forran efter med det var fortfarande jattemanga kvar. I eftermiddag ska vi ga in i grottan pa riktigt och forhoppningsvis se alla fladdermoss flyga ut. Pa vagen hem hade det redan hunnit bli morkt och det var valdigt haftigt att ga i regnskogen i morkret. Pa kvallen at vi middag pa ett cafe och lyssnade pa regnskogsnatten.
Idag forsokte vi ga till ett vattenfall nu pa morgonen men det gick inte sa bra, men vi ska forsoka igen om ett par dar. Imorgon aker vi ivag till camp5 som ligger mitt i djungeln, sen ska vi forsoka klattra upp till pinnacles, 45 meter hoga kalkstensformationer. Men vagen dit ar 2000 meter lang med 1000 meters stigning sa alla klarar det inte. Men vi aterkommer till det senare!
Internet har ar jattelangsamt... Hoppas allt ar bra med er!
Kram
Erika och Oskar
lördag 19 juni 2010
Paradisstrander, varaner och en och annan stortskur
Hejhej!
Nu sitter vi har och skriver igen. De senaste dagarna har vi anpassat oss till vadret, manniskorna och maten. Det finns inte mycket att ata har for oss gronsaksatare men man tager vad som finns, det ar ju inte dyrt i alla fall! Och ingen har val dott av stekt ris i tva manader, eller?
Vi har aven tagit oss ut till tva av de narliggande oarna. Det gar till enligt foljande: Ga till biljetkassan, betala pris for bat, ga till nasta kassa, betala batskatt (vad det nu ar for nat), satt dig sedan och vanta pa obestamd tid(finns inga tidsscheman, baten aker nar den ar full). Ga pa baten och ak med galen forare och bli garanterat blot (inte nagot for kara mor sofi har inte), ga av baten, betala pengar for att ga i land pa on, var dar i nagra timmar, ak hem med galen man i bat igen, klart.
Hur ar det da med oarna? Jo de ar underbara, de ar tackta av tropisk skog anda ner till stranden och skogen ar tat som sjutton, nagon sa att de sag en orm dar sa jag haller mig borta an sa lange (erika som talar). Langst skogsbrynet vandrar meterlanga varaner som lockas dit av matlukt, och vid ett tillfalle ett dott djur..., mys!
Stranden ar jattevacker och vattnet ar hur varmt som helst, och om man snorklar ses nemos, papegojfiskar, svart a vitrandiga fiskar, gula fiskar, blaa fiskar, ja typ hur mycket fisk som helst.
Igar pa paradiso nr 2 intraffade vid tvatiden varldens regnvader, vi snackar vrida ur kladerna regn, regnet holl i sig i mer an fem timmar tror vi. Det var dock bitvis uppehall. Vid fyratiden skulle vi aka hem fran on och det var seriost varsta turen nagonsin. Nar vi kom fram 20 minuter senare gick det att vrida ur kladerna, hej hopp.
Idag byter vi miljo till ett nytt boende och om tva dagar hoppas vi att vi kommer ivag till mulu nationalpark!
Ha det bra allihopa
Kramar
Erika och Oskar
Skrivet den 19 juni kl 12
Nu sitter vi har och skriver igen. De senaste dagarna har vi anpassat oss till vadret, manniskorna och maten. Det finns inte mycket att ata har for oss gronsaksatare men man tager vad som finns, det ar ju inte dyrt i alla fall! Och ingen har val dott av stekt ris i tva manader, eller?
Vi har aven tagit oss ut till tva av de narliggande oarna. Det gar till enligt foljande: Ga till biljetkassan, betala pris for bat, ga till nasta kassa, betala batskatt (vad det nu ar for nat), satt dig sedan och vanta pa obestamd tid(finns inga tidsscheman, baten aker nar den ar full). Ga pa baten och ak med galen forare och bli garanterat blot (inte nagot for kara mor sofi har inte), ga av baten, betala pengar for att ga i land pa on, var dar i nagra timmar, ak hem med galen man i bat igen, klart.
Hur ar det da med oarna? Jo de ar underbara, de ar tackta av tropisk skog anda ner till stranden och skogen ar tat som sjutton, nagon sa att de sag en orm dar sa jag haller mig borta an sa lange (erika som talar). Langst skogsbrynet vandrar meterlanga varaner som lockas dit av matlukt, och vid ett tillfalle ett dott djur..., mys!
Stranden ar jattevacker och vattnet ar hur varmt som helst, och om man snorklar ses nemos, papegojfiskar, svart a vitrandiga fiskar, gula fiskar, blaa fiskar, ja typ hur mycket fisk som helst.
Igar pa paradiso nr 2 intraffade vid tvatiden varldens regnvader, vi snackar vrida ur kladerna regn, regnet holl i sig i mer an fem timmar tror vi. Det var dock bitvis uppehall. Vid fyratiden skulle vi aka hem fran on och det var seriost varsta turen nagonsin. Nar vi kom fram 20 minuter senare gick det att vrida ur kladerna, hej hopp.
Idag byter vi miljo till ett nytt boende och om tva dagar hoppas vi att vi kommer ivag till mulu nationalpark!
Ha det bra allihopa
Kramar
Erika och Oskar
Skrivet den 19 juni kl 12
onsdag 16 juni 2010
Framme i Kota kinabalu
Hej!
Nu ar vi sedan ett dygn posterade i Kota kinabalu pa borneo i malaysia. Vagen hit var ratt lang. Med byte i London och sen pa ett 12 timmarsflyg till hongkong och darmed ytterligare 4 timmar till Kota kinabalu (landningsbanan var trasig sa planet fick cirkulera i luften i en timme, hej sakerhet!). Efter nagot ruffig landning hamtade vi ut var packning, bara det att erikas vaska var kvar i hong kong...
Val framme pa hotellet sa de att var bokning inte fanns, lite mer panik. Men det loste sig. Ungefar nan halvtimme efter vi kom fram sa kom varldens regnvader med aska och blixtar sa vi blev inne pa rummet ett tag. Nar regnet lagt sig sa gick vi ut, till vanstertrafik, noll overgangsstallen, kaotisk trafik och inga trottoarer, yey! (Dessutom tutar alla pa oss, antagligen for att vi ser sa coola ut, och det tog ett tag for oss att inse att de inte var pavag att kora over oss, de vinkar bara.)
Vad har annars hant... jo det ar sjukt varmt, vi har svettats som aldrig forr. Man kan se regnskogen torna upp sig utanfor staden med alla berg det ser underbart ut och jag blir lycklig varje gang jag tittar dit (erika). vi sov i 14 timmar sa vi missade att aka ivag och bada tyvarr men imorrn staller vi klockan, annars tar jetlagen over, uppenbarligen.
Annars har nog inte sa mycket mer hant, utom att alla stirrar och skriker saker efter en, (ex, hej lady gaga! :P)och en massa smapojkar tittar storogt pa oskar. Vi at farsk kokosnot ocksa. Och det saljs smabananer overallt :).
Hur ar allt i Sverige? (och Marson, om du laser, hur ar minnesota?)
Kramar
Erika och Oskar
Skrivet 16.24 i Kota kinabalu (vi ar 6 timmar fore sa vi vet inte varfor det star 01 nanting)
Nu ar vi sedan ett dygn posterade i Kota kinabalu pa borneo i malaysia. Vagen hit var ratt lang. Med byte i London och sen pa ett 12 timmarsflyg till hongkong och darmed ytterligare 4 timmar till Kota kinabalu (landningsbanan var trasig sa planet fick cirkulera i luften i en timme, hej sakerhet!). Efter nagot ruffig landning hamtade vi ut var packning, bara det att erikas vaska var kvar i hong kong...
Val framme pa hotellet sa de att var bokning inte fanns, lite mer panik. Men det loste sig. Ungefar nan halvtimme efter vi kom fram sa kom varldens regnvader med aska och blixtar sa vi blev inne pa rummet ett tag. Nar regnet lagt sig sa gick vi ut, till vanstertrafik, noll overgangsstallen, kaotisk trafik och inga trottoarer, yey! (Dessutom tutar alla pa oss, antagligen for att vi ser sa coola ut, och det tog ett tag for oss att inse att de inte var pavag att kora over oss, de vinkar bara.)
Vad har annars hant... jo det ar sjukt varmt, vi har svettats som aldrig forr. Man kan se regnskogen torna upp sig utanfor staden med alla berg det ser underbart ut och jag blir lycklig varje gang jag tittar dit (erika). vi sov i 14 timmar sa vi missade att aka ivag och bada tyvarr men imorrn staller vi klockan, annars tar jetlagen over, uppenbarligen.
Annars har nog inte sa mycket mer hant, utom att alla stirrar och skriker saker efter en, (ex, hej lady gaga! :P)och en massa smapojkar tittar storogt pa oskar. Vi at farsk kokosnot ocksa. Och det saljs smabananer overallt :).
Hur ar allt i Sverige? (och Marson, om du laser, hur ar minnesota?)
Kramar
Erika och Oskar
Skrivet 16.24 i Kota kinabalu (vi ar 6 timmar fore sa vi vet inte varfor det star 01 nanting)
måndag 7 juni 2010
Det spritter i benen
Har just lagt obehagligt mycket pengar på apoteket men nu har vi allt, nästan allt, allt från malariatabletter till öronproppar, tandborstar och en massa solkräm. Packlistan börjar se rätt stor ut och jag gissar på att det blir varannan bort (i alla fall för min del). Oskars packlista är nog liite väl optimistisk, vem kan klara sig i två månader med tre t-shirtar liksom?
Annars är det rätt lugnt och den verkliga resepaniken är nog några dagar bort. Men tänk, om runt en vecka är vi där! (och då ses vi kära orangutanger)
// Erika
- Såhär stirrig är jag nu
Annars är det rätt lugnt och den verkliga resepaniken är nog några dagar bort. Men tänk, om runt en vecka är vi där! (och då ses vi kära orangutanger)
// Erika
- Såhär stirrig är jag nu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)