tisdag 10 augusti 2010

Bunaken islands

Hejhej!

Nu ar vi ater tillbaka i Manado efter fyra dagar pa Bunaken. Vi bodde i ett rum som kostade ca 100 kronor per person och natt inklusive frukost lunch och middag, precis vid stranden, med ons basta snorkling precis utanfor. I och for sig ar typ alla stallen man bor pa har ungefar sa billigt. Ratt najs va. Vi gjorde tva dyk och vid det andra dyket sag vi en napoleonfisk som var mer an en meter lang, en haj, tva sma gula rockor med bla prickar over sig, lejonfiskar, trigger-fiskar (vet inte vad de heter pa svenska), muranor, en skoldpadda och sjalvklart en massa annan fisk. Pa alla stallen vi dykt hittills har vi dykt vid korallvaggar som for det mesta stupar hundra meter ner eller mer. Det ar sa otroligt haftigt! Men som sagt bara snorklingen var nog, och du kunde snorkla langs korallstupet ocksa.

Pa on finns inte sa mycket att gora mer an att lasa bocker, snorkla och dyka sa det blir en massa diskussioner vid matbordet med andra turister. (detta har varit fallet pa alla stallen sedan vi antrade togeans och framat). Man marker att manniskor fran andra lander har helt andra ideer an vad vi har. Igar satt vi och pratade med en grupp hollandare som har en valdigt skum syn pa droger (vilket man kan forsta med tanke pa deras drogpolitik). Men aven om prostitution (vilket ocksa ar lagligt i holland, bade att kopa och att salja). En av hollandarna sa att det var bra med prostitution for det gjorde att det fanns farre valdtacksman i holland, for de kunde ju ga till en prostituerad istallet. Han var biologilarare pa universitetet och borjade aven prata om att kvinnor och man ar biologiskt olika och att det ar synd om barnen pa grundskolan som nastan bara har kvinnliga larare eftersom alla pojkar behover en manlig forebild annars sa gar det daligt for dem (detta sa han ocksa med ett avslut pa att han last att det fanns vetenskaplig grund for det).

Vi har aven langs vagen manga ganger rort upp kanslor hos folk sa fort vi sager att vi ar vegetarianer (for det mesta vill de ha diskussioner om vad vi tanker gora om vi far barn (att ingen av oss vill ha barn pa manga ar verkar inte riktigt spela nagon roll). Alla fransman man traffar ar valdigt kansliga for diskussioner kring vaccin (de blev tydligen ratt mycket debatt kring svininfluensavaccinet i frankrike). Tyskar ar generellt trotta pa deras politik och man inser ocksa hur stor skillnad det ar for folk var ifran tyskland de kommer (aven om vast och ost inte langre existerar sa gor det det i folks huvuden), barnomsorg, dagis ar mycket vanligare i fore detta ost an vast och fler generationer kvinnor har hunnit jobba an i vast. De flesta man traffar tycker sverige later som ett dromland men det faktum att vi inte pratar med varandra pa bussar skakade manga (-Men, men sager ni inte ens, vilket vackert vader det ar idag, eller... hej till folk?). Tva fransman vi traffade kunde bara inte slappa det, sa hon gav oss franska kyssar innan vi skiljdes at bara for att hon visste att man inte ar sa nargangen i sverige =P

Idag aker vi till Tomohon dar vi ska forsoka bestiga en vulkan. Men den ar aktiv och hade sina tva senaste utbrott med tio ars mellanrum ca 1990 och 2000 sa de tror att den far ett utbrott snart darav hoga svavelhalter vilket gor att man inte kan bestiga den hela vagen. Men vi har mott massa manniskor pa bunaken och innan som sa att det var otroligt vackert. Man gar upp till soluppgangen. Men vi far se. Men vi har bokat ett hotell som ligger precis vid foten av vulkanen, sa vi far i alla fall se den.

Pa torsdag flyger vi ner till Makassar och pa fredag gar varat flyg fran makassar till kuala lumpur. Sedan har vi ca 4 dagar i KL innan vi flyger hem. Deppigt. Men vi saknar maten och er.

Hoppas allt ar bra!

2 kommentarer:

  1. Shit vad mycket ni är med om! (Blir alldeles matt bara av att läsa :O) Jag har nu lite tid hemma med mig själv och kompisar innan det blir skola igen den 23 (noooo!)

    Hugo ramlade i sjön mitt på en fjärd när vi var ute med båten och vi märkte det inte förrän efter typ en timme :S så vi åkte runt och letade och efter ett tag hörde vi någon som skrek så vi började febrilt att titta oss omkring. Då ser vi en orange prick (flytvästen) på ett litet litet skär nedanför en fyr, och det var våran hugo. Själv är han fortfarande lika dumdristig och har inte läre sig ett dugg av det nästan döden upplevelsen, men vi har lärt oss desto mer. Så nu släpper vi aldrig upp hunden på däck igen!

    Kramar! /Therese

    SvaraRadera
  2. Haha joo vi borjar bli lite matta vi med :P och saknar jattemycket att folk forstar vad man sager (nastan ingen forstar engelska). Igar nar vi landade pa Kuala lumpurs flygplats sa horde jag folk som pratade svenska och blev ratt lycklig. Vi ar tillbaka i mordernitet igen :P. (har varit mycket farre turister pa sulawesi och har inte traffat svenskar i hela indonesien). Stackars hugo. Han kommer bli traumatiserad. Nasta gang far ni binda fast honom med ett snore!

    PussaKram!

    SvaraRadera