Ah magiska regnskog!

Hej!

Det tog oss tva ruffiga batfarder, en hel dag av flygande (mest vantetid). Och som le grand final, en 17 timmars bussresa som slutade kl tre pa natten, mys! Men vi kom hit, till Tanjung puting national park, tillslut. Och ni ska veta att det var vart hela resan, tva ganger om! Vi skrev lite dagbok nar vi var ute, blir ratt lang lasning :P men vi har mycket fritid just idag innan vi flyger vidare till on java imorgon (hej da borneo, for den har gangen). Och vi har tagit sa mycket fina bilder, men efter att ha kraschat datorn har nar vi forsokte fora over nagra fick vi ge upp efter tva,de tva tog en timma att ladda upp!

Massa kramar

Erika a Oskar

Lite dagbok

Tank att vakna upp till ljudet av gibbonapor och inse att den stora grupp nasapor som liksom dig sjalv har slagit sig till ro for att sova fortfarande finns kvar. Klockan ar lite innan halv sex pa morgonen och det haller langsamt pa att ljusna. Att besoka Tanjung puting maste vara ett av de absolut basta besluten pa den har resan. Igar da vi forst bordade var klotok, en ca tio meter lang bat, och puttrade ivag till nationalparken tog det inte mer an en timme innan vi sag var forsta vilda orangutang gomma sig bland traden. Pa baten finns forutom oss sjalva fyra andra personer, en kock, en guide, en batforare och hans assistent. Den har baten ar varat hem i tre dagar och tva natter och har far vi mat (massor med mat) kaffe och fika. Det kanns som varldens lyxtur.

Men tillbaka till igar. Malet var att komma fram till den forsta matstationen, dar kan orangutanger komma och fa mat som delas ut en gang per dag. Innan vi komit dit hann vi se en till vild orangutang. Val pa matstationen satt vi och ungefar tio andra spanda turister och vantade pa att den forsta orangutangen skulle lockas dit av mjolken som var ditlagd. 20 minuter senare kommer den forsta orangutangen svingandes genom djungeln. Han tittar misstanksamt pa oss, tar en slurk av mjolken med ett standigt vaksamt oga, tar sats och klattrar upp i ett trad for att kunna betrakta oss pa sakert avstand. Lite senare gar han ner igen, tar en slurk och sen snabbt upp i tradet igen. Denna procedur upprepas ett antal ganger innan han med ett sprang forsvinner in i djungeln igen. Vi star kvar och vantar spant, lite beskivet tanker vi 'var det allt?', men efter ett tag hors ett nytt ljud, en till orangutang skymtas. Bakom henne foljer hennes sjuarige unge och pa hennes mage sitter en nastan nyfodd bebis. Hon svingar sig i en stor cirkel runt oss, men det gar ratt snabbt. Dennes storre ungen hamnar efter och ger ifran sig hoga laten av missnoje. Modern tar sig da lugnt och stilla tillbaka till ungen och tillsammans tar det sig trad for trad fram till matplattformen.

Efter att de lamnat platsen kommer ytterligare en orangutanghona med en lite storre unge och en bebis pa cirka ett ar pa magen. Den har honan har en trotsig attaaring att ta hand om som visar tander och skriker nar han inte far mjolken for sig sjalv. Skogsmastaren rycker in med en ny skal mjolk sa modern och ungen slipper dela. Och bebisen da, den har precis borjat prova att stalla sig pa egna ben och likheten mellan den och oss kanns sa otroligt stor. Efter matningen tar vi oss ner till klotoken igen och borjar var solnedgangstur pa jakt efter nasapor, som bara finns har pa borneo. Vid skymmning borjar vi skada dem langs floden, och de ar manga. Dagen har innehallit 11 orangutanger (vi sag ytterligare en vild efter matningen) men sakert 100 nasapor. De ser sa lustiga ut med de stora nasorna och magarna och de ar inte alls lika gracila som orangutangerna. Tillslut stannade vi och baten under det trad som vi ar vid nu och som fram till halv sex i morse var fylld av ett tiotal nasapor som liksom vi fann den har platsen vara en alldelles utmarkt plats att sova till rengskogens alla ljud.

// Erika

Ah detta vildliv! Jag kanner mig overvaldigad. Vi har hunnit se sa manga djur pa bara ett dygn. Imorse tog vi oss vidare till camp leaky. Vi akte ifran den smutsiga floden (fororenad av guldindustrin langre bort) in till en klar fin flod. Det ar sa otroligt vackert har och man ser faglar, makaker och andra djur lite overallt. Val pa camp leaky mots man av en stor orangutanghane som hanger kring kajen for att nalla at sig mat fran forbipasserande. Nagra meter bort en orangutanghona med en tvaarig hona. Hon ger ifran sig hogljudda skrik och plutar med munnen at oss. Inte for att pussas, nej hon hotar, hall dig borta fran mig och min unge. Vi vandrar vidare till campen och tar en tur runt. Runt campet finns tre gibbonapor som blivit halvtama eftersom de far frukt av folk. En av dessa gibbons var har idag, ah sa fin han var! Smidig som tusan med armar lika langa som ben. Jag far aran att ge honom bananer och hans hand tar min, nej detta ar ingen karlekshistoria, men en historia fran en valdigt lycklig Erika.


- Gibbonapan som har fatt namnet boy

// Erika

Askan dundrar utanfor nar vi sitter nyduschade och fracha och dricker te och ater friterade bananer under regnskyddet pa var klotok. Vi kom alldelles nyss fran en andra orangutangmatning. Det finns helt galet manga orangutanger runt Camp Leaky. Nar vi var pa vag till matstationen behovde vi inte ga langre an 50 meter innan vagen blockerades en hona som pysslade om sin bebis.

- Bebisen


Vi kunde komma riktigt nara och insag att hon inte tankta flytta pa sig bara for att vi ville komma forbi. Vi satt dar i nagra minuter och kollde pa den nar ytterligare nagra turister kom gaende. Enligt guiderna var det en semivild hona sa hon skulle verkligen inte skada oss men de sa att hon kunde ta tag i var kamera och vara vaskor om vi kom fornara, och vi har ju sett i sepilok hur det kan ga, sa vi holl oss pa vart avstand. Tillsut tog en av guiderna fram en banan och visade for honan och kastade ner den bredvid stigen. Hon hoppade blixtsnabbt ner, tog upp bananen och atertog sin plats pa stigen innan nagra hade hunnit passera. Guiden fick kasta ytterligare lite frukt langre bort fran stigen for att hon skulle vara borta sa lange att vi hann ta oss forbi.

Nar vi borjade narma oss matstationen dok fler och fler orangutanger upp langs stigen. Tva yngre, ensamma orangutanger hangde i trad och glodde pa oss och tva mammor med sina barn satt och vantade pa maten, varav en av mammorna tydligen gillar att bitas sa henne fick vi springa forbi. Vi motte aven den varldsberomda (Enligt informationsvideon vi sag innan) orangutangen princess, som satt langs stigen med sitt barn pa ryggen. Nar vi kom narmare strackte hon fram handen till folk i var grupp. Hon grabbade tag i min hand och strackte sedan den andra handen efter Erika, sa vi fick ga med henne och hjalpa henne att halla balansen (och lyfta henne, hon var tung...) nar hon traskade fram langs stigen pa sina ben. Att halla en orangutang i handen var en riktigt haftig upplevlse och princess kandes helt otroligt klok nar man sag in i hennes ogan.

Till matningen kom ett tiotal orangutanger varav nagra var nere och drack av mjolken medans andra lekte eller vantade hogt uppe bland tradkronorna. En orangutang trottnade pa att dela och tog hela mjolkbingen med sig upp i ett trad och satt dar och drack. En stor hane dok upp och fick de andra orangutangerna att halla sig pa avstand, forutom en kvinnlig orangutang som med varldens pondus tryckte undan hanen for att ta mjolk at sig och sin unge.

Askan hade mullrat i bakgrunden ett bra tag, och en gang knallat till riktigt ordentligt och fatt orangutangerna att hoppa till, orangutangen som hade snott mjolkbingen spillde ut massor av sin mjolk. Nar matningen borjade ta slut kom aven regnet. Vi fick ga genom en av borneos alla harliga regnskurar (man kan vrida ur kladerna) tillbaka till var klotok dar vi nu ligger pa madrasser och just har hittat en sovplats. Da och da lyser blixtar upp himlen med danande aska som foljd, regnet faller stilla utanfor var skydd och vi kan bara ligga har och mysa med vart te och vara bocker och vanta pa att nasta underbara (och gigantiska) maltid ska serveras och nagan timme.

// Oskar