Hur ar Sverige? Har det blivit varmare annu?
Nu har vi lamnad djungeln for en dag och akt tillbaka till kota kinabalu over natten. Med oss har vi en massa mygbett, och manga minnen, saklart! Sedan sist har vi hunnit besoka fyra grottor, Deer cave, lang cave, clearwater cave och wind cave. Jamfort med Deer cave var de andra smapotatis. Deer cave har varldens nast storsta passage, tror den var 2 km lang! 2 km lang och full av skit fran miljontals fladdermoss som bor i grottan (vi sa fel forut, det finns miljoner). Det luktar sadar, men nu, helt arligt, inte sa mycket varre an vara klader, mmmm.
Forutom att forundras over gigantiska grottor har vi gett oss ut pa riktiga avenyr, namligen ratt ut i djungeln. Vi hade bestamt oss for att bestiga Pinnacles som sagt. De ligger pa 1145 meters hojd, och vandringen dit ar 2400 meter. Vagen dit ar ratt lang. Den borjade med en timmes battur genom en flod som ringlade genom djungeln, observera, liten smal typ kajakliknande bat. Efter den tiden slapper de av en verkligen ute i ingenstans. Sedan ar det bara att folja en smal stig nastan en mil lang in i skogen, sjalva, utan guide eller nagot. Pa vagen dit var det helt arligt ratt hemskt, varmt som tusan, tungt med packning och lerigt. Men efter lite mer an tva timmar kom man fram till den finaste campinplatsen som nagonsin skadats. Vid foten av tusenmetershoga berg, omgiven av tat regnskog, med en kristallklar flod som utsikt, och nastan inga manniskor alls. Boendet ar tamligen enkelt, man sover i sma hus som ar uppna, utan dorrar eller nat sant, far en liten madrass och sen far man hanga upp myggnat och se upp for odlorna.
Klockan fem dan darpa gick vi upp for att starta var vandring upp mot pinnacles. Pa borneo ar det backsvart klockan fem pa morgonen, sa ni vet. Man borjar klattra vid sex for att varmen inte ska hinna satta igang, och for att vara saker pa att komma ner innan det blir morkt. Vid sex ar det fortfarande ganska svart sa ficklampa fram och sen ut i skogen igen, nu vi tva, och en guide. Det blir helt arligt skitjobbigt pa en gang och vi tanker att det har kommer ju aldrig ga men skam den som ger sig! Vi tar oss 900 meter av vandringen pa 40 minuter och peppen borjar komma. De nastkommande 1100 meterna ar endorfiner och sen ar det ju liksom bara 400 meter kvar... Tals dock att tillagga, de sista 400 meterna ar i stort sett lodrata, pa riktigt, har och dar sitter rep och lite stegar utsatta, och ibland ar staltrappsteg insatta i berget men sakerhetslina? Nej skulle inte tro det. Pa vagen upp hade vi dock borjat fa adrenalinkickar istallet pa grund av utmattning, Oskar skakade, hela han liksom. Sa vi tankte inte sa mycket pa sakerheten.
- Vagen upp var brant
En timme senare var vi uppe, genomblota av svett och sjukt trotta, men utsikten sen, fantastisk!
- 45 meter hoga men det syns inte har
- Vi ar sjukt heta
Nervagen var varre! Det tog oss 3 timmar att klattra upp men 4 timmar att klattra ner. Erika foll 3 ganger, och har vackra morkbla blamarken lite har och var pa kroppen som minne. Och traningsvarken efterat varade i tva dagar. Nar vi kom ner lag vi ner resten av dagen tillsammans med fyra andra som ocksa klattrat upp, de borjade lite senare an oss. Foresten, vi blev forbispringda pa nervagen av tva av dem, de var 50+ sa vi fick lite daligt sjalvfortroende, men det ar ju coolare att komma upp forst ju.
Dan efter gick vi den langa vagen genom skogen igen, och da blev Erika attackerad av tre iglar, en tog sig in genom langbyxorna och sog sig fast pa benet, mys, och som lonely planet sager, High pitch screaming seem to have little effect on them. De tre dagarna som gatt sen dess har vi tillbringat med att bara ta det lugnt, och soka efter faglar i fageltornet, men det enda vi sag var en skum insekt (se bild nedan!).
Imorgon aker vi tiidigt till Sepilok for att besoka deras Orangutang rehabiliteringscenter, sa nu blir det antligen lite apor!
Foresten, vi pratade lange med en 50 arig amerikan idag som har varit ute och rest i 16 ar i strack, ar inte det nice? Han peppade oss jattemycket pa Sulawesi sa nu har vi reseangest och vet inte hur framtiden blir har nere.
Ha det jattebra sa lange!
Massa kramar
Skrivet 27 juni kl 21.50
Det later ju smatrevligt, vi ar glada att lasa om det hela i efterhand och veta att ni ar valbehallna. Det later annars som en helt otrolig upplevelse (och att ni ar mycket modigare an vad vi ar...). Vi badar och ser barockkyrkor och biltrafiken ar nog till och med farligare an er nerklattring! Vi kommer bara riskera en taxifard till flygplatsen, i orvrigt buss. Kramar fran Mamma och Papppa.
SvaraRaderaNooooooooo!! Iglar!!! Hur upptackte ni dem? For det ar val sa att man inte kan kanna dem?
SvaraRaderaI ovrigt, jag ser verkligen fram till nar ni kommer hem och visar alla bilderna! Jag kommer aldrig att vaga klattra upp for sadar hoga berg och vandra i regnskogar (om jag inte ar placerad i en bubbla dvs ;) )..
Jag saknar er! Puss!
Mamma får ont i magen av att läsa detta ,ni kan väl nöja er med en solsemester nästa gång tex Mallis där det också finns grottor! Sommaren har kommit till västkusten och Ida och Bertil har börjat sin semester. igår fick blåvitt stryk i svenska cupen mot kalmar med 3-4. Har du läst pappas mail? Kram pappa och mamma och Ida
SvaraRaderaMamma och pappa: Haha ja vi tankte att det kanske var bast att vanta till efter, eller helt arligt, vi hade ingen aning om hur knepigt det skulle ta att ta sig upp. Nu har vi besokt sepilok i alla fall och om vi kan ska vi forsoka lagga upp lite bilder pa orangutangerna =) Imorrn aker vi till semporna for att ta dykcert!
SvaraRaderaMarson: Jo man kanner dem! De sticks liksom, men det labbigaste var att jag kande pa byxorna utanpa och kande en klump dar, uuuh... inga mer iglar tack. Nu har vi antligen sett orangutanger! Inte sa vilda dock da de ar ungar som raddats fran riven regnskog, en av dem borjade jaga oss och forsokte ta kameran, det var lite laskigt, de ar sjukt starka! Och sa fanns det massa vilda makaker, med sma bebisar, saaaa sota! Men mer om det sen. Jag saknar dig med!
Kramar Erika
Mallis grottor har vi ju redan sett en gang..
SvaraRaderaSag mailet, vi har borjat ata lite battre, hittat massa tofu och annat gott, men portionerna ar oftast lite for sma.. Igar at vi tva ratter var. Maten kostar ofta bara 16kr sa det funkar.
Surt att blavitt forlora, fyra inslappta, klarar malvakterna det har?
Hoppas ni har det harligt
Kramar Oskar
Det låter helt underbart. Vi gläds verkligen med er. Var rädda om er även fortsättningsvis! Kramar från Morfar o. Mormor/Ralf o. Lisbeth!!
SvaraRadera