Traningsvark, igelbett och massa regnskog

Hejhej!

Hur ar Sverige? Har det blivit varmare annu?

Nu har vi lamnad djungeln for en dag och akt tillbaka till kota kinabalu over natten. Med oss har vi en massa mygbett, och manga minnen, saklart! Sedan sist har vi hunnit besoka fyra grottor, Deer cave, lang cave, clearwater cave och wind cave. Jamfort med Deer cave var de andra smapotatis. Deer cave har varldens nast storsta passage, tror den var 2 km lang! 2 km lang och full av skit fran miljontals fladdermoss som bor i grottan (vi sa fel forut, det finns miljoner). Det luktar sadar, men nu, helt arligt, inte sa mycket varre an vara klader, mmmm.

Forutom att forundras over gigantiska grottor har vi gett oss ut pa riktiga avenyr, namligen ratt ut i djungeln. Vi hade bestamt oss for att bestiga Pinnacles som sagt. De ligger pa 1145 meters hojd, och vandringen dit ar 2400 meter. Vagen dit ar ratt lang. Den borjade med en timmes battur genom en flod som ringlade genom djungeln, observera, liten smal typ kajakliknande bat. Efter den tiden slapper de av en verkligen ute i ingenstans. Sedan ar det bara att folja en smal stig nastan en mil lang in i skogen, sjalva, utan guide eller nagot. Pa vagen dit var det helt arligt ratt hemskt, varmt som tusan, tungt med packning och lerigt. Men efter lite mer an tva timmar kom man fram till den finaste campinplatsen som nagonsin skadats. Vid foten av tusenmetershoga berg, omgiven av tat regnskog, med en kristallklar flod som utsikt, och nastan inga manniskor alls. Boendet ar tamligen enkelt, man sover i sma hus som ar uppna, utan dorrar eller nat sant, far en liten madrass och sen far man hanga upp myggnat och se upp for odlorna.

Klockan fem dan darpa gick vi upp for att starta var vandring upp mot pinnacles. Pa borneo ar det backsvart klockan fem pa morgonen, sa ni vet. Man borjar klattra vid sex for att varmen inte ska hinna satta igang, och for att vara saker pa att komma ner innan det blir morkt. Vid sex ar det fortfarande ganska svart sa ficklampa fram och sen ut i skogen igen, nu vi tva, och en guide. Det blir helt arligt skitjobbigt pa en gang och vi tanker att det har kommer ju aldrig ga men skam den som ger sig! Vi tar oss 900 meter av vandringen pa 40 minuter och peppen borjar komma. De nastkommande 1100 meterna ar endorfiner och sen ar det ju liksom bara 400 meter kvar... Tals dock att tillagga, de sista 400 meterna ar i stort sett lodrata, pa riktigt, har och dar sitter rep och lite stegar utsatta, och ibland ar staltrappsteg insatta i berget men sakerhetslina? Nej skulle inte tro det. Pa vagen upp hade vi dock borjat fa adrenalinkickar istallet pa grund av utmattning, Oskar skakade, hela han liksom. Sa vi tankte inte sa mycket pa sakerheten.

- Vagen upp var brant


En timme senare var vi uppe, genomblota av svett och sjukt trotta, men utsikten sen, fantastisk!


- 45 meter hoga men det syns inte har


- Vi ar sjukt heta

Nervagen var varre! Det tog oss 3 timmar att klattra upp men 4 timmar att klattra ner. Erika foll 3 ganger, och har vackra morkbla blamarken lite har och var pa kroppen som minne. Och traningsvarken efterat varade i tva dagar. Nar vi kom ner lag vi ner resten av dagen tillsammans med fyra andra som ocksa klattrat upp, de borjade lite senare an oss. Foresten, vi blev forbispringda pa nervagen av tva av dem, de var 50+ sa vi fick lite daligt sjalvfortroende, men det ar ju coolare att komma upp forst ju.

Dan efter gick vi den langa vagen genom skogen igen, och da blev Erika attackerad av tre iglar, en tog sig in genom langbyxorna och sog sig fast pa benet, mys, och som lonely planet sager, High pitch screaming seem to have little effect on them. De tre dagarna som gatt sen dess har vi tillbringat med att bara ta det lugnt, och soka efter faglar i fageltornet, men det enda vi sag var en skum insekt (se bild nedan!).



Imorgon aker vi tiidigt till Sepilok for att besoka deras Orangutang rehabiliteringscenter, sa nu blir det antligen lite apor!

Foresten, vi pratade lange med en 50 arig amerikan idag som har varit ute och rest i 16 ar i strack, ar inte det nice? Han peppade oss jattemycket pa Sulawesi sa nu har vi reseangest och vet inte hur framtiden blir har nere.


Ha det jattebra sa lange!

Massa kramar

Skrivet 27 juni kl 21.50

Djupt in i borneos regnskog

Hej!

Nu har vi varit en dag i Mulu nationalpark. Det ligger mitt inne i regnskogen och enda sattet att ta sig hit ar med flyg! Vi bor inne i nationalparken i ett enkelt men fint trahus i ett flerbaddsrum. Overallt hors regnskogens alla ljud och det ar ratt underbart. Igar gick vi ivag till en grotta, Deer cave som hyser en av varldens storsta fladdermuspopulationer. Varje kvall vid skymmning flyger tusentals fladdermoss ut ur grottan for att jaga. Vi hann inte dit forran efter med det var fortfarande jattemanga kvar. I eftermiddag ska vi ga in i grottan pa riktigt och forhoppningsvis se alla fladdermoss flyga ut. Pa vagen hem hade det redan hunnit bli morkt och det var valdigt haftigt att ga i regnskogen i morkret. Pa kvallen at vi middag pa ett cafe och lyssnade pa regnskogsnatten.

Idag forsokte vi ga till ett vattenfall nu pa morgonen men det gick inte sa bra, men vi ska forsoka igen om ett par dar. Imorgon aker vi ivag till camp5 som ligger mitt i djungeln, sen ska vi forsoka klattra upp till pinnacles, 45 meter hoga kalkstensformationer. Men vagen dit ar 2000 meter lang med 1000 meters stigning sa alla klarar det inte. Men vi aterkommer till det senare!

Internet har ar jattelangsamt... Hoppas allt ar bra med er!

Kram

Erika och Oskar

Paradisstrander, varaner och en och annan stortskur

Hejhej!

Nu sitter vi har och skriver igen. De senaste dagarna har vi anpassat oss till vadret, manniskorna och maten. Det finns inte mycket att ata har for oss gronsaksatare men man tager vad som finns, det ar ju inte dyrt i alla fall! Och ingen har val dott av stekt ris i tva manader, eller?

Vi har aven tagit oss ut till tva av de narliggande oarna. Det gar till enligt foljande: Ga till biljetkassan, betala pris for bat, ga till nasta kassa, betala batskatt (vad det nu ar for nat), satt dig sedan och vanta pa obestamd tid(finns inga tidsscheman, baten aker nar den ar full). Ga pa baten och ak med galen forare och bli garanterat blot (inte nagot for kara mor sofi har inte), ga av baten, betala pengar for att ga i land pa on, var dar i nagra timmar, ak hem med galen man i bat igen, klart.

Hur ar det da med oarna? Jo de ar underbara, de ar tackta av tropisk skog anda ner till stranden och skogen ar tat som sjutton, nagon sa att de sag en orm dar sa jag haller mig borta an sa lange (erika som talar). Langst skogsbrynet vandrar meterlanga varaner som lockas dit av matlukt, och vid ett tillfalle ett dott djur..., mys!

Stranden ar jattevacker och vattnet ar hur varmt som helst, och om man snorklar ses nemos, papegojfiskar, svart a vitrandiga fiskar, gula fiskar, blaa fiskar, ja typ hur mycket fisk som helst.

Igar pa paradiso nr 2 intraffade vid tvatiden varldens regnvader, vi snackar vrida ur kladerna regn, regnet holl i sig i mer an fem timmar tror vi. Det var dock bitvis uppehall. Vid fyratiden skulle vi aka hem fran on och det var seriost varsta turen nagonsin. Nar vi kom fram 20 minuter senare gick det att vrida ur kladerna, hej hopp.

Idag byter vi miljo till ett nytt boende och om tva dagar hoppas vi att vi kommer ivag till mulu nationalpark!

Ha det bra allihopa

Kramar

Erika och Oskar


Skrivet den 19 juni kl 12

Framme i Kota kinabalu

Hej!

Nu ar vi sedan ett dygn posterade i Kota kinabalu pa borneo i malaysia. Vagen hit var ratt lang. Med byte i London och sen pa ett 12 timmarsflyg till hongkong och darmed ytterligare 4 timmar till Kota kinabalu (landningsbanan var trasig sa planet fick cirkulera i luften i en timme, hej sakerhet!). Efter nagot ruffig landning hamtade vi ut var packning, bara det att erikas vaska var kvar i hong kong...

Val framme pa hotellet sa de att var bokning inte fanns, lite mer panik. Men det loste sig. Ungefar nan halvtimme efter vi kom fram sa kom varldens regnvader med aska och blixtar sa vi blev inne pa rummet ett tag. Nar regnet lagt sig sa gick vi ut, till vanstertrafik, noll overgangsstallen, kaotisk trafik och inga trottoarer, yey! (Dessutom tutar alla pa oss, antagligen for att vi ser sa coola ut, och det tog ett tag for oss att inse att de inte var pavag att kora over oss, de vinkar bara.)

Vad har annars hant... jo det ar sjukt varmt, vi har svettats som aldrig forr. Man kan se regnskogen torna upp sig utanfor staden med alla berg det ser underbart ut och jag blir lycklig varje gang jag tittar dit (erika). vi sov i 14 timmar sa vi missade att aka ivag och bada tyvarr men imorrn staller vi klockan, annars tar jetlagen over, uppenbarligen.

Annars har nog inte sa mycket mer hant, utom att alla stirrar och skriker saker efter en, (ex, hej lady gaga! :P)och en massa smapojkar tittar storogt pa oskar. Vi at farsk kokosnot ocksa. Och det saljs smabananer overallt :).

Hur ar allt i Sverige? (och Marson, om du laser, hur ar minnesota?)

Kramar

Erika och Oskar

Skrivet 16.24 i Kota kinabalu (vi ar 6 timmar fore sa vi vet inte varfor det star 01 nanting)

Det spritter i benen

Har just lagt obehagligt mycket pengar på apoteket men nu har vi allt, nästan allt, allt från malariatabletter till öronproppar, tandborstar och en massa solkräm. Packlistan börjar se rätt stor ut och jag gissar på att det blir varannan bort (i alla fall för min del). Oskars packlista är nog liite väl optimistisk, vem kan klara sig i två månader med tre t-shirtar liksom?

Annars är det rätt lugnt och den verkliga resepaniken är nog några dagar bort. Men tänk, om runt en vecka är vi där! (och då ses vi kära orangutanger)

// Erika

- Såhär stirrig är jag nu