Pa vift i Laos

Efter 10 dagars runtresande i Yunnan lamnade vi Kina den 26:e Juni via en pampig granskontroll, akte ca 20 min langre och kom till Laos granskontroll, som var en dammig barack med lite kycklingar som pickade runt. Fick vart visum och akte till vart forsta stopp, Luang Namtha. For tva personer som spenderat de senaste 5,5 manaderna i Kina sa kandes Luang Namtha som om det knappt kunde kallas en stad, och trafiken var typ obefintlig, och allt var sa tyst. Vi njot av icke Kinesisk mat och forundrades av hur allt var sa anpassat for vasterlanningar. Nej Laos har verkligen varit latt att ta sig runt i pa engelska, till skillnad fran Kina, dar vi inte anvant engelska nagon stans nastan.

Spenderade natten pa ett mysigt gasthus som kostade typ ingenting och akte pa en kajaktrip dan darpa. Valdigt deperimerande var dock att i stort sett all skog var loggad och det var mest stora gummiplantage som var var utsikt.
Efter tva dagar tog vi oss vidare till Luang Prabang, med minibussen och vagen fran helvetet, varsta vagen ever, till och med varre an Indonesiska sidan av borneo. Luang Prabang var hur mysigt som helst, som en liten medelhavsstad fast mitt inne i djungeln. Eftersom Laos varit en fransk koloni fanns en massa franska cafeer overallt. Vi agnade nagra dagar at att strosa runt i stan, ta tidiga joggingturer langs mekongfloden, bada i vattenfall och rida elefant.


Nasta stopp blev Vang vieng dar vi fick ett hotellrum med utsikt over alla kalkstensberg och tankte att har kan vi stanna nagra dagar och bara sitta pa balkongen och titta pa utsikten, men det visade sig att hela stallet var uppbokat bara tva natter senare av ett Thailandskt affarsteam sa vi blev vanligt men bestamt utkorda efter tva natter. Vi valde att inte stanna langre utan akte vidare till Vientiane, dar vi ar nu. Pa torsdag aker vi till Kuala Lumpur for att sedan ta oss till Banda Aceh pa fredagen med Pulau Weh (och dykning) som vart forsta mal pa var treveckorsresa i norra sumatra. Langtar verkligen efter strander och blatt hav.

Hejdå Beijing

5 månader har gått sedan vi landade på en smoggig flygplats i mitten av januari. Kom till en stad tömd på folk inför nyåret. Visste inte vad vi hade att förvänta oss, aldrig åkt till Kina förut.

Lämnade snabbt Beijing och reste runt i ett Kina fullt av turistande Kineser, frös i hotellrum utan uppvärmning. Gick vilse i städer som var alldeles för stora.

Åkte tillbaka till Beijing i mitten av februari, började skapa ett vardagsliv, hittade lägenhet, flyttade in, började skolan. Sedan har livet rullat på här i Kinas huvudstad. Har blivit tokigt frustrerade på det kinesiska skolsystemet, ätit kinamat tills vi spyr, hittat till platser vi aldrig sett förut flera gånger i veckan, sprungit påhejade av entusiastiska kineser i en närliggande park när luften varit alldeles för dålig, träffat vänner, sjungit karaoke med 15 kineser, varit på hemmafest med 20 kineser, vaknat upp mitt i natten av att lägenheten badar i vatten pga en trasig tvättmaskin, åkt på massa utflykter, vågat prata mer och mer kinesiska, längtat efter Sverige ibland så mycket att ingenting är roligt, gillat Beijing ibland så mycket att man aldrig vill åka hem, hatat Beijing för att det är alldeles för mycket folk här och alla petar i näsan, suttit i en park och bara älskat kineser jättemycket för att de är så sociala och trevliga och målar kalligrafi på dammig asfalt.

Och nu åker vi härifrån.

Muren en sista gång - Jiankou 箭扣

Sverigebesök innebär ännu en tur till långa muren. Denna gång till Jiankou. Jiankou var lite av ett äventyr att gå på. Vissa partier hade skogen helt tagit över och man fick tränga sig igenom buskar och träd som växte över hela muren, på andra ställen ramlade lösa stenpartier bort från muren när man klättrade. Himla fint var det i alla fall.

Och givetvis har vi bilder, för vem tröttnar på att fota muren? Inte vi i alla fall. <3

泰山 (Taishan) 曲阜 (Qufu)

Hejhej!

Förra helgen kände vi att vi behövde fly trafikkaoset och alla människor och tog oss 48 mil bort från Beijing med snabbtåg och hamnade i staden Tai'an där vi bestämt oss för att klättra upp för berget Tai(泰). Smoggen låg visserligen tät i Tai'an med men staden var lugn och vi ägnade kvällen åt att äta middag med ett par kineser som lämnat skola och allt och bara reste runt (inte vanligaste här inte). Blev peppade på att bestiga berget på natten för att kunna se soluppgången men bestämde oss för att gå upp tidigt istället för att få se saker på vägen upp. Sagt och gjort så började vi vår färd upp kl 7 på morgonen, var vi ensamma för det? Nej... Vi fick trängas hela vägen upp och på toppen låg fortfarande smoggen tät och utsikten var något disig.
På vägen ner tog vi en bakväg och blev helt plötsligt ensamma. Lite såhär såg vår promenad ut.

Väl nere tog vi en buss till Konfucius hemstad Qufu. Qufu var en sömnig småstad som kretsade kring Konfuciustemplet, Konfusius mansion (där Konfucius ättligar levt) och en fantastiskt vacker kyrkogård där Konfucius tomb finns. Både templet och mansionet var himla fint, särskilt alla målningar. Men som sagt, kyrkogården... Kyrkogården var mer än 2000 år gammal och runt den löpte en 10 km lång mur. Den var helt igenvuxen med gravstenar och statyer utspridda lite hursom. Så svårt att fota allt, men det såg ut ungefär såhär:
Efter det åkte vi tillbaka till Beijing igen, två timmar senare var vi hemma, Stockholm - Göteborg på 2 timmar, ja tack!!

Dragon's backbone rice terraces

Efter Xingping bar det av några timmar norrut med buss till risterasserna som kallas Dragon's backbone rice terraces (kinesiska: 龙胜梯田). Det låg uppe i bergen så en väldigt skumpig bussfärd på tre timmar avverkades från Guilin, inte för den åksjuke.

För att komma in till risfälten var man tvungen att betala en avgift och gå igenom en biljettkontroll, kändes väldigt turistigt. Väl innanför var vi i byn Dazhai där väldigt många kvinnor och män stod och väntade på att få bära upp våra väskor. Vi hade blivit rekommenderade att låta någon bära upp väskan och när vi började färden upp längst berget till vårt hostel förstod vi varför. Bara för att komma upp krävdes ca 45 min promenad på en smal stig. Inte så kul med + 15 kg på ryggen.

Väl uppe möttes vi av den här utsikten.
På terasserna gick människor och jobbade.
De två dagarna vi var här ägnades åt att promenera, mycket, äta mat, studera en fransk pensionärsgrupp som tog över hela vårt hostel, överleva en storm som varade en hel natt och som fick det att kännas som att hela byn skulle blåsa bort och givetvis fota en massa. Lite såhär såg terasserna ut genom våran lins:

Oskar när vi promenerade bort till grannbyn Pingan, som totalt pga sena bussar och klar underskattning av avstånd råkade bli en dag då vi promenerade 20 km, i berg.
Framme vid Pingan, när dagens promenerade km bara var uppe i 8 km.
Terasser där de börjat så.
Då vägarna upp till byarna är något begränsade, typ oexisterande bars mycket saker upp av människor, och hästar, här är vår favorit: Toahästen. Vad vi skulle göra utan honom vill vi inte tänka på.
I vår by fanns en gubbe som alltid satt på samma sten, och levde på att bli fotad verkade det som i alla fall för när Oskar tog en bild krävde han 3 yuan av honom, haha. Kanske ska börja göra det från alla kinesiska turister som smygfotar oss överallt.
Obligatorisk utsiktsbild med stel pose.
Sedan blev det till att åka flyg tillbaka till Beijing igen efter en vecka i söder. Här är det 30 grader och vi räknar ner dagarna till sommarlov då vi åker på nya äventyr, inte långt kvar nu! Blir dock kanske någon weekend till närliggande städer för att undkomma hetta + föroreningar (som visar sig vara en dålig kombo). Särskilt i klassrum utan aircon.
Hej så länge!

Xingping

Eftersom Erika inte hade någon skola i torsdags och fredags förlängde vi ledigheten kring första maj med två dagar och reste till Guangxi i södra Kina. Vi åkte först till Yangshuo, en plats vi hört så mycket bra om och sett så mycket vackra bilder ifrån. Det ligger dock en bit bort från Beijing, ca 200 mil (det är alltså längre än från Uppsala till Paris) och flyg var inte helt billiga. Därför tog vi oss dit med ett 22 timmars nattåg. Total restid från vår lägenhet i Beijing till vårt hostel i Xingping (en by en bit utanför Yangshuo) blev snarare 30 timmar, inklusive förseningar på tåg, taxiresor och diverse bussar.

Långdistanståg i Kina var lite av en upplevelse i sig. Många hade laddat upp med enorma mängder mat och öl och sprit som de satt och festade på hela kvällen (iaf tills alla lampor släcktes kl 10). Vi sov också riktigt skönt, bättre än vi någonsin sov under vår europa tågluff, och när vi vaknade på morgonen möttes vi av risfält och vattenbufflar utanför fönstret.

Vi började alltså resan i Xingping, en liten och än så länge inte superturistig by som ligger mellan Yangshuo och Guilin. Första dagen regnade det väldigt mycket och vår hostelpersonal rekommenderade oss att stanna inne och se på film istället för att gå ut. Men vi hade ju inte åkt tåg genom halva Kina för att se på film på vårt rum så vi köpte varsin poncho, tog våra paraplyer och traskade iväg. I uppehållen mellan åskskurarna gick vi på och fick se lite av det vackra landskapet. Vi försökte hitta till en grotta som var utmarkerad på kartan vi använde, men det gick inget vidare, trots väldigt mycket hjälp från lokalbefolkningen.









Den andra dagen i Xingping var vädret lite bättre och vi kunde klättra upp på ett av bergen. Efter en väldigt lång halvtimme var vi (genomblöta av svett) uppe till fantastisk utsikt:



Efter berget tog vi en stunds vila innan vi begav oss ut på en vandring till “fishing village”, som vi hade blivit erbjudna hundratals bambuflotturer till utan att riktigt förstå vad det var. Vi hade nog tänkt oss en ganska lätt promenad men det blev att traska upp på kullarna igen, genom täta buskage på smala smala stigar och vi trodde verkligen att vi var vilse innan vi tillsist hittade den där fiskar byn. Lite flummig var den, bara vi, fyra andra turistier med ett tiotal souvenirstånd i en gammal stenby.

Här är Erika på väg ner mot fiskarbyn:



Och här är utsikten på vägen:



På vägen hem från fiskarbyn åkte vi bambuflotte längs floden:



och en gubbe åkte förbi oss med sin fiskarfågel som han visade upp för turister:

Familjebesök och ännu en tur till långa muren

Hejhej!
I Beijing har vädret gått över till förorenat, grått och lite småkyligt från de senaste veckornas 25-30 grader och sol. Yey. Tur att vi har lite lov nästa vecka och kan åka ner till Guilin (ni som inte vet vad det är, googla (!!!!)) och besöka Yangshuo och Dragon's backbone terrace. Pepp på det, mindre pepp på 22 timmarståget dit...

Hursomhelst, tänkte visa lite bilder från när hela min familj (Erika) var samlad. Som vanligt hängde kameran inte med så mycket som det var tänkt, och den största bildbomben skedde när vi besökte en del av kinesiska muren kallad Huanghua. Det första turistmålet i Beijing med familjen blev så klart förbjudna staden och vissa blev riktigt förtjusta i alla drakar som folk klappat på så mycket så de var nötta.

Vi ägnade flera flera timmar åt att hitta till en témarknad som stängde 20 min efter att vi äntligen hittat dit, men en kvinna som ägde en liten tébutik bjöd oss på té och pratade kinesiska som vi förstod typ hälften av (ja, pepp igen) och vi gick därifrån med massa jasminté.

Vi hann med en tur till Konfuciustemplet där den här mötte oss i dörren.
Passade på att ta ett familjefoto.

En tur till Ming tombs var lite av en besvikelse, men elefantpallarna var en hit.

Sen kom resans höjdpunkt, muren. När vi åkte upp längst bergen var det fullt av blommande träd.

Huanghua är en så underbar del av muren. För det första så är det egentligen inte tillåtet att klättra upp där. Detta spelar dock ingen roll för byborna som ändå har en person som sitter och tar 3 yuan i inträde för att få passera förbi och börja stigen upp till muren.

Vägen upp var ibland både stenig och brant.

För det andra måste man sedan klättra upp för en rostig ranglig stege, och sedan hoppa genom ett hål in till ett av tornen. Därifrån kan man ta fina bilder, och därmed blev det ännu ett gruppfoto.

Muren var så härligt nersliten.

Manda på muren.

Och man kunde klättra hur långt som helst.

Vi tog även en tur till Silver mountain pagodas och gruppbild nr 3 blev till.

Resten av tiden som familjen var här ägnades åt mat och långa turer runt i Beijing. Och sedan åkte de hem, mamma blev tyvärr också sjuk. Och nu dröjer det tills juni innan vi får Sverigebesök igen. Tråkigt. Positiv sak med Sverigebesök är dock att man får lite Sverigesaker såsom kaffe och chips som man kan tugga på i efterhand, tråkig sak är att man får hemlängtan.

Nu har föresten mer än halva tiden av vår vistelse i Beijing passerat och tiden har gått så otroligt fort, skola och exjobb rullar på och snart har vi sommarlov och kan resa vart vi vill, ska bli så otroligt kul! Även om Beijing är en spännande stad som vi inte riktigt tröttnat på ännu längtar vi båda bort till en plats med lite mindre människor, och lite mindre föroreningar. Återkommer med sommarplaner senare. Och givetvis en beskrivning om hur det är att åka 22 timmars tåg i Kina, usch, längtar ej.
Kram på er tills dess!